Sveriges sysselsättning har aldrig varit högre. I juli 2010 var 100 000 fler sysselsatta än för ett år sedan. Det är också 100 000 mer än för fyra år sedan. Alliansens reformer har tveklöst haft effekt. Finanspolitiska rådet (2010) konstaterar t.ex. att en “omfattande empirisk forskning från andra länder tyder på att jobbskatteavdrag har betydande positiva sysselsättningseffekter.” Men som Andreas Bergh påpekade under vår debatt på Liberala klubben för en vecka sedan krävs mer för att vi ska nå tillbaka till full sysselsättning. Mycket mer.
Lägre arbetslöshet är ingen rocket science. Trots det låter vi politiker ofta som om det vore det. Skälet är att åtgärder för att sänka arbetslösheten stöter på svåra målkonflikter. I grund och botten handlar det om tre typer av åtgärder som ger effekt:
- att sänka kostnaden för att anställa så att kostnaden blir lägre än värdet på den anställdes arbetsprestation,
- att öka värdet på den anställdes prestation så att den blir högre än kostnaden för att anställa,
- att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt så att regleringar inte försvårar anställning eller uppsägning.
Tre reformer vore särskilt önskvärda för att nå full sysselsättning.
1. Inför lärlingsjobb
Ett problem i Sverige är att många ungdomar lämnar gymnasieskolan utan att ha fått kunskaper som gör dem anställningsbara. I kombination med Sveriges stora skattekilar leder detta till hög arbetslöshet.
Flera länder i Europa med lägre ungdomsarbetslöshet än i Sverige, t.ex. Danmark, har ett lärlingssystem. Det innebär att yrkesutbildningar delvis sker på arbetsplatserna. Eleverna får därmed bättre kontakt med arbetslivet och yrkesrelevanta kunskaper. En lärling får lärlingslön, men lönen återspeglar det faktum att det rör sig om en utbildning och är därför lägre än vid fast anställning.
2. Sänk företagens sociala avgifter
Arbetsgivaravgiften är en betydande skattebörda för företag som står inför beslutet att anställa. Sänkta sociala avgifter med t.ex. 3 procent skulle bidra till att minska skattekilen mellan företagens kostnader för att anställa och lönen efter skatt. Sveriges stora skattekilar är en av de viktigaste förklaringarna till att vi dras med hög arbetslöshet
Om ambitionen är att sänka ungdomsarbetslösheten är den sämsta tänkbara åtgärden att öka kostnaden för att anställa ungdomar. Just det vill dock de rödgröna göra. De vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga under 26 år. Totalt innebär deras förslag (när det gäller förändringar av de sociala avgifterna) höjda kostnader med 8 miljarder kronor för Sveriges företag.
3. Modernisera LAS
Den svenska arbetsmarknadslagstiftningen är inte så dålig som sitt rykte. I det har moderater och socialdemokrater en poäng. Men det betyder inte att den är bra. Dagens lagstiftning är från 1970-talet. LAS behöver moderniseras. Folkpartiets och Centerns förslag att undanta fler personer från turordningsreglerna är ett försiktigt steg i rätt riktning.
Istället för ett könummer enligt turordningsreglerna tror Folkpartiet att trygghet består i god kunskap, en väl fungerande arbetsmarknad och en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I framtiden behövs en pålitlig livrem för alla – inte både livrem, LAS-hängslen och fackets tvångströja
Tyvärr tror jag att det är mycket svårare än så här att nå full sysselsättning (oavsett vad vi menar med det). De tre lösningar du beskriver tacklar tre viktiga problem, men det finns (åtminstone) två till. Det första är osäkerhet om arbetssökandes produktivitet. Det kan vara bättre för arbetsgivaren att lämna tjänsten vakant än att ta in en anställd som i värsta fall kan göra mer skada än nytta. För att lösa det lönevägen skulle det behövas så låga löner att det inte går att leva på dem. Införandet av målrelaterade betyg (med IG i skalan) och att alla gymnasieutbildningar ska leda till högskolebehörighet förvärrade problemet, det blev fler ungdomar som framstår som ytterst osäkra kort för arbetsgivarna. En tänkbar väg framåt som Svenskt Näringsliv har pekat på är att i princip inte tolerera skolmisslyckanden.
Det andra är de personer som definitivt inte har tillräckligt hög produktivitet för att motivera en vettig lön. Alliansen har utökat Samhall och lönebidrag en del och har utlovat ännu mer, men räcker det hela vägen fram? Hur löser vi de konflikter som uppstår när subventionerade verksamheter och anställda konkurrerar ut osubventionerade?