Krisen i Grekland har naturligtvis påverkat den svenska euroopionionen i negativ riktning. Ingen vill gå med i ett projekt som indirekt förknippas med ord som kris och dåliga statsfinanser även om Greklands problem inte har med euron att göra. Men den negativa grundton som råder för tillfället späs sannolikt på av att eurodebatten i Sverige ofta grundar sig på schablonföreställningar om vad som händer om vi ger upp kronan. Dessa schablonföreställningar upprepas sedan tills de blir “sanningar” bland journalister och opinionsbildare.
Visst kan vi behålla en egen räntepolitik om vi har kronan som valuta men vi utnyttjar ju aldrig detta oberoende. Som framgår av diagrammet i slutet av inlägget följer Riksbanken istället ECBs styrräntor. Varför? Därför att Sveriges ekonomi är för liten för att vi ska kunna föra en räntepolitik som skiljer sig avsevärt från omvärlden. Oberoendet är alltså en illusion.
Värre är nationalekonomiska schablonföreställningar om den andra friheten vi har med kronan som valuta – möjligheten att låta kronan sjunka i värde om bara Sverige drabbas av en lågkonjunktur. Den stimulans detta skapar för den svenska ekonomin (i teorin) sker genom att exporten ökar.
Ökad export tack vare en försvagad krona under lågkonjunktur måste jämföras med ökad svensk export om vi inför euron som valuta. Som jag har påpekat ett antal gånger på denna blogg är dessa siffror inte jämförbara storheter. Den ökade exporten när vi inför euron som valuta är mycket större än effekten av att låta kronan sjunka i värde. Dessutom är euroeffekten uthållig. Det är inte effekterna av en kronförsvagning. I slutändan är den ekonomiska debatten om euron en cost-benefit-analys som utfaller till eurons, inte till kronans fördel
Enligt en prognos i början av finanskrisen från Exportrådet skulle Sveriges export kunna öka med 45 miljarder under 2009 som en följd av att kronan tillåts sjunka i värde mot bland annat euron. Jag ifrågasatte nyligen i Sydsvenskan att utfallet under 2009 verkligen följde denna prognos. Min kritik grundade sig på observationen att skillnaderna mellan Sveriges och euroländernas exportutveckling var alltför små under krisen. Handelsstatistiken ger helt enkelt inte stöd för tesen att Sverige har tjänat på att ha kronan som valuta under krisen, särskilt inte vad gäller export till euroländerna.
Men även om Exportrådets prognos vore vederhäftig väger siffran 45 miljarder kronor på årsbasis lätt mot de 150 miljarder i utebliven export som vi förlorar år efter år på att stå utanför euron när världsekonomin inte befinner sig i kris.
ECBs styrränta jämfört med Riksbankens över tiden
Jag tycker inte riktigt att det framgår tydligt av diagrammet att ECB hållit fyra gånger högre styrränta än Riksbanken under krisen. Inte oväsentligt.
En poäng med en egen räntepolitik är att den kan verka konjunkturutjämnande. På det sättet minskar vi risken för massarbetslöshet som sedan biter sig fast. En långsiktigt högre exportnivå kan ge lite högre BNP, och det är förstås också trevligt. Men en helt annan effekt, så jag tycker att du jämför äpplen och päron när du ställer 45 mot 150 miljarder. I stället handlar det om ett val mellan två system med för- och nackdelar: går vi över till euron får vi högre BNP men riskerar större svängningar i arbetslösheten.
Jag lovar att inom kort redovisa på bloggen varför Riksbanken inte kan avvika särskilt mycket från ECBs ränta. Jag behöver dock dubbelkolla det resonemanget så att det inte blir fel. Återkommer när jag är hemma i Sverige igen.
Det är naturligtvis rätt att valutaförsvagningens effekter på exporten är av mer kortsiktig och konjunkturell karaktär jämfört med eurons effekter på exporten. Men faktum kvarstår. Om Sverige hade infört euron som valuta t.ex. den 1 januari 2008 skulle stimulanseffekten för svensk ekonomi sannolikt ha blivit betydligt större än effekten av att kronan sjönk i värde under vintern och våren 2009. Det är faktiskt tolkningen av de senaste årens forskning och det är det jag menar att många journalister och opinionsbildare förefaller bortse ifrån därför att det inte stämmer med deras egna (schablon-)föreställningar om eurons effekter på vår ekonomi.
Tillbaka till frågan om svårigheten (eller inte) för Riksbanken att ha en lägre ränta än ECB. Jag ger ett kort och ett långt resonemang.
Den ränta Riksbanken sätter kan inte vara särskilt mycket lägre än ECBs eftersom det skulle få till följd att bankernas kapital strömmar ut ur landet till eurozonen där avkastningen är större. Den utökning av penningmängden som är syftet med en räntesänkning motverkas därmed. (En annan effekt är att kronan deprecieras)
Den längre svaret: En centralbank bestämmer ju egentligen inte räntenivån. Vad den gör är att sätta ett mål för räntenivån som centralbankens börsmäklare ska uppnå när de gör sina transaktioner i handeln med statliga värdepapper (statsobligationer). Om centralbanken “sänker” räntan inträffar följande: För att mäklarna ska nå det lägre räntemålet måste de köpa upp fler obligationer från bankerna. Syftet är att öka penningmängden – det är ju ytterst det som stimulerar ekonomin. Men om ECB erbjuder en högre avkastning på statsobligationer kan de svenska bankerna sälja svenska obligationer, men samtidigt köpa tyska eller franska obligationer. Bättre avkastning till samma risk. Läckaget riskerar att bli för stort och penningmängden ökar inte utan Riksbankens åtgärder resulterar bara i att svenska banker håller fler utländska statsobligationer.
Ungefär så ser problemet ut för den “lilla” Riksbanken i relation till den “stora” marknadsledande ECB.
Du skriver att ECB har hållit en fyra gånger så stor styrränta under krisen. Fyra gånger så stor ränta kan ju fortfarande vara en liten skillnad om räntan är mycket låg. Därutöver vet jag inte om de värdepapper som ECB och Riksbanken handlar med när de sätter sin räntor är av exakt samma karaktär. Det kan ju hända att ECB får upp penningmängden till en given nivå vid en något högre ränta. Kort sagt svaret på varför det kan se ut så som du beskriver kan jag inte, men uppfattningen att en liten centralbank har svårt att avvika i räntesättningen från en marknadsledande centralbank, tror jag är ganska vedertagen.