Jag arbetade för Ja-sidan i folkomröstningen 2003. Tilll skillnad från många andra ja-förespråkare var jag då mycket försiktig med att framhålla eurons stora ekonomiska vinster eftersom jag ansåg att det inte fanns starka belägg för det. Jag fokuserade istället på individens ökade vardagsfrihet och den politiska visionen om ett helt och fritt Europa. Att euron rent ekonomiskt handlar om en cost-benefit-analys har jag aldrig tvivlat på. Idag menar jag dock att det finns belägg för att euron har haft överraskande positiva handelseffekter. 13 procents ökning per år är lika mycket som vår handel har kollapsat i år pga finanskrisen. Det är uppenbart att denna utveckling har haft en mycket negativ effekt på tillväxt och sysselsättning. För mig har kalkylen ändrats sedan 2003. De ekonomiska fördelarna överväger klart kostnaderna i form av visst kvarvarande penningpolitiskt oberoende. Det var därför jag skrev artikeln på Newsmill den 8 september.

Mest intressant är Wihlborgs påpekande att de största effekterna på utrikeshandeln enligt Flam-Nordström uppkommer redan första året efter EMU:s bildande i januari 1999. Jag vet inte om vare sig Wihlborg eller Flam/Nordström är medvetna om förre kommissionären Bolkesteins tal till “Känguruklubben” 2003:

“Several important indicators concerning the Internal Market’s functioning are beginning to “flash red.” The growth in intra-Community trade over the last few years has slowed to a snail’s pace. Trade with third countries is growing much faster than intra-EU trade. The process of price convergence, which we saw in the 1990s, has stalled since 1999.”

Tyvärr samma gamla visor som under eurokampanjen där vi enligt ja-sidan skulle digna under skyhöga räntor om vi dristade oss att rösta nej till det tredje steget i eurosamarbetet.

Om de studier jag hänvisar till (Nordströms och Flam är forskare i världsklass utan några politiska agendor) förlorar Sverige 150 miljarder per år i utebliven export på att inte ha euron som valuta. Det är lika mycket som vi förlorar 2009 i utebliven export pga den ekonomiska krisen. Utanförskapets kostnader är mycket större än vi visste vid tidpunkten för euroomröstningen 2003.