Per Altenberg – ett liberalare Sverige

Valet är över och alla röster är räknade. Redan på valnatten gav resultatet mig en tveeggad känsla. Å ena sidan glädje över att Alliansen vann. Å andra sidan besvikelse över att vi inte fick majoritet och att Folkpartiet gick tillbaka. Den känslan består drygt en vecka senare.

Till att börja med konstaterar jag det andra har gjort före mig. Vi vann valet. Det vi har kämpat för under fyra års tid blev verklighet. Genom allianssamarbetet har Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna lyckats bryta Socialdemokraternas hegemoni över svensk politik. Det gör Sverige friare. Det gör Sverige till ett bättre land att leva i. Det är självklart en framgång.

Å andra sidan förlorade Alliansen sin majoritet. Dessutom kom det in ett parti med nynazistiska rötter i Sveriges Riksdag. Detta är lika självklart en besvikelse. Det innebär att det blir svårare att genomföra större politiska reformer under den kommande mandatperioden. Däremot råder det inte något politiskt kaos i Sverige. Landet kommer att kunna regeras även under de kommande fyra åren.

Folkpartiets valresultatet på riksplanet var ok, men ger inte upphov till några glädjesprång. Folkpartiet har betydligt högre ambitioner än 7 procent. I Stockholms stad gick vi framåt, men vann inga nya mandat i fullmäktige. Det är vidare oroande att alla allianspartier utom Moderaterna tappade i riksdagsvalet. Grundpremissen för alliansprojektet är att alla ska bidra och att alla ska tjäna på samarbetet. Så har det inte blivit och det är ett problem. Problemet illustreras kanske tydligast av att “alliansregeringen” efter valet har döpts om till “Reinfeldts regering” i medierna.

Vid ett senare tillfälle ska jag att leverera en mer utförlig framtidsanalys för Folkpartiets räkning. Här följer dock en kortversion av hur jag tycker att vi bör utveckla vår politik: (1) Sätt frihetsbudskapet i centrum (2) Utveckla den ekonomiska politiken (3) Bedriv opinionsbildning för tolerans och öppenhet (4) Bredda politiken.

För min egen del var valresultatet också fullt godkänt, men jag blev inte invald i Riksdagen eller Stockholms kommunfullmäktige. Totalt fick jag 113 kryss: 60 kryss i valet till Riksdagen och 53 kryss i fullmäktigevalet. Ett stort tack till alla som har stött mig och röstat på mig! Ert stöd betyder mycket. Exakt vad valresultatet innebär för min egen framtid i politiken har jag god tid att fundera på, men de två val (2009 och 2010) som jag har deltagit i som kandidat har under alla förhållanden varit enormt spännande och lärorika. Jag har mycket att erbjuda Folkpartiet och svensk politik även framöver. I vilken form det blir får framtiden utvisa.

Helt säkert är att jag kommer att fortsätta att driva på för en mer tillväxt- och framtidsorienterad ekonomisk politik. Jag har upprepat det till leda under valrörelsen, och jag kommer att fortsätta göra det: arbetslinjen räcker inte om vi vill rusta Sverige för framtidens kunskapssamhälle. Som Hans Bergström argumenterar för i dagens DN är alliansens valmanifest tunt när det gäller framtidsorienterad ekonomisk politik. Ett femte jobbskatteavdrag kryddat med sänkt restaurangmoms (”sänkt moms på varm korv” som Johan Norberg uttrycker det i Metro) är inte svaret på hur vi skapar en öppen och dynamisk kunskapsekonomi i Sverige. Folkpartiet har goda förutsättningar att ta initiativ till en debatt om framtidens ekonomiska politik. Den debatten bör inledas snarast.

Jag kommer nu att lägga ner bloggen i dess nuvarande form. Den skapades för valkampanjerna 2009 och 2010. Möjligen återuppstår den framöver i modifierad form. I så fall kommer den i ännu högre utsträckning att behandla ekonomisk politik. Jag föreställer mig att det blir färre inlägg, men med högre kvalitét.

Jag vet inte hur mina nya vänner i bloggosfären upplever det, men för mig har bloggandet utvecklats till ett personligt konstverk – en sorts installation. Men även konstverk måste avslutas och nu är rätt tid att göra det. Tack för den här tiden! Det har varit roligt.

Vännerna i bloggosfären: Seved, Kent Persson, Peter Andersson, Per Ankersjö, Tokmoderaten, Mark Klamberg, Rasmus, Mary X. Jensen, Pophöger, Annika Beijbom, Sörliden, Adam Cwejman, Peter Soilander, Hans Åberg, Jesper Svensson, Pär Gustafsson, Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm och Martina Lind.