De senaste dagarna har jag förbluffat följd debatten om regeringens budget. Hur mycket jag än anstränger mig så landar jag gång på gång i samma intryck. Thomas Östros och Socialdemokraterna har ingenting att bidra med i den ekonomiska politiken. Det är tomt helt enkelt. Det är därför de skriker så högt. Låt mig förklara vad jag menar genom att granska socialdemokraternas viktigaste argument i debatten.
“Regeringen lånar till skattesänkningar”
Argumentet har två delar: (1) underskottet och (2) skattesänkningen. Att statsbudgeten går med underskott stämmer. Det är rätt politik just nu. Arbetslösheten stiger och kapacitetsutnyttjandet i ekonomin är lågt. Då bör staten gå med underskott för att stimulera återhämtningen. Regeringens budget är i själva verket ett skolboksexempel på John Maynard Keynes idéer om hur staten bör agera i en djup lågkonjunktur:
- Undvik åtstramningar i offentlig sektor: Regeringen ger 10 miljarder till kommunerna.
- Satsa på utbildning: Regeringen satsar 5 miljarder på utbildning och omställning på arbetsmarknaden för att överbrygga lågkonjunkturen
- Sänk skatterna: Regeringen sänker skatterna med 10 miljarder för låg- och medelinkomsttagare samt med 3,5 miljarder för pensionärerna. Om man även lägger till vårbudgetens reformer blir skattesänkningen för pensionärer 6 miljarder, varav 2,5 miljarder går till dem som har det allra sämst ställt.
- Investera i infrastruktur: Prioriterade infrastruktursatsningar som t.ex. Förbifart Stockholm – som de rödgröna är motståndare till – tidigareläggs.
Den andra delen i sossarnas argument handlar om att underskottet i statsbudgeten delvis går till skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Ja, så är det. Även det är rätt politik. När arbetslösheten stiger väljer regeringen att sänka skatten på just arbete. Socialdemokraterna tycker att det är fasansfullt men som krispolitik är den i själva verket rätt sund. Vanligt folk får mer pengar i fickorna så att efterfrågan i ekonomin ökar och hjulen börjar snurra igen. Keynes ler i sin grav.
Tänker socialdemokraterna strama åt statsbudgeten? Tänker de sätta stopp för miljarder till kommunerna, utbildningssatsningar samt skattesänkningar för pensionärer och vanliga löntagare? Det är rimligen så vi bör tolka deras höga tonläge. Vi får se om det verkligen blir så när de presenterar sin skuggbudget. Mer pengar har de inte. Hur mycket de än skriker.
Mer relevant kritik mot regeringens budget kommer istället från höger. Risken med rekordstora statsbidrag till kommunerna är att kommunerna uppfattar att de har mjuka budgetrestriktioner. Därmed lockas staten in i ett ständigt pågående förhandlingsspel med kommunerna. I slutändan riskerar skattebetalarnas pengar att gå till allt ifrån skrytbyggen till “främjande” av det lokala näringslivet. Jag anser att den risken kan undvikas men då krävs att statsbidragen till kommunerna verkligen blir tillfälliga. Det krävs dessutom ansvarsfulla kommunpolitiker. Denna viktiga debatt förs dock inte just nu därför att den inte passar in i den bild socialdemokraterna vill sätta av regeringens politik. I socialdemokraternas politiskt styrda verklighet är nämligen dramarturgi viktigare än substans.
Svd: Monas Magical Mystery Tour, Monas mirakel, DN.
Bloggar: Seved Monke, Sebastian Hallén, Alliansfritt Sverige.
Bra Per! Mycket bra blogg och Östrors måste vara hes nu. Han har faktiskt sänkt rösten numera , så stämbanden är troligen överansträngda i nuläget.
Helt klart är att regringen gör alldeles rätt i att i detta läge låna lite mera och därigenom hålla uppe konsumtionen. Skattesänkningarna för låg-och medelinkomsttagarena är en sådan åtgärd.
Tack för berömmet. Jo, det är bra tryck på bloggen och inriktningen känns helt rätt. När det gäller s budskap så blir jag som sagt förbluffad. Skilllnaden mellan retorik och substans är enorm. Vi får se vad väljarna säger 2010.
[...] Per Altenberg skriver om [...]
[...] Vad ska man säga? Bilden av att politik bara är ett spel är så fastetsad att den här journalisten inte kunde frigöra sig från det perspektivet. Men de flesta politiker som jag känner har ett ärligt uppsåt. Det finns en taktiskt dimension i politiken men de allra flesta engagerar sig politiskt från början för att de vill göra Sverige och världen lite bättre. Jag tror därför att politiker som aldrig förlorar sin kompass utan vet vad de vill med väljarnas (tidsbegränsade) mandat, kommer att vinna väljarnas förtroende långsiktigt. Då spelar det inte någon roll hur högt motståndarna skriker. [...]
[...] punkter för ett liberalare Sverige”, “Socialdemokraterna skriker ännu högre”, “En ekonomisk politik bortom krisen”, “Den hemliga önskelistan”, [...]