Sveriges elförsörjning står idag på två ben. Den består av knappt 50 procent vattenkraft och knappt 50 procent kärnkraft. Resten (ordet “knappt”) är övriga energislag som vind, sol, gas och olja. Regeringens energipolitik går ut på att behålla vattenkraft och kärnkraft, men bygga ut ett tredje ben i energiförsörjningen som främst består av vind, sol och kraftvärme.
Oppositionens politik går ut på att såga av kärnkraften – det andra benet i vår energiförsörjning. De vill ta bort nästan 50 procent av vår elproduktion. Huvudmålet är inte en fossilfri elproduktion. Målet är inte låga energikostnader. Målet är inte att undvika att Sverige blir beroende av importerad gas. Målet är uttryckligen att såga av det andra benet. Det ben vi står på.
Vad händer om Miljöpartiet tar plats i en ny röd-grön regering till hösten? Många hoppas att de då ska ta ansvar för landet och ändra sitt motstånd mot kärnkraften. Dagens debattartikel i DN av Maria Wetterstrand och Peter Eriksson visar att det är en fåfäng förhoppning. Med en rödgrön regering är den svenska kärnkraften död. Livslängden för våra kärnkraftverk nås om tio år och om vi inte påbörjar nyinvesteringar nu kommer de att avvecklas. Det betyder att 50 procent av vår elproduktion faller bort och måste ersättas av import. Oavsett om det blir naturgas från Ryssland eller olja från mexikanska golfen är det en dålig idé.
En annan risk med avsågningsalterntivet är att investeringar i utrustning och kompetens underlåts därför att den politiska signalen som sänds är att kärnkraften är död. Det om något innebär en risk för olyckor och misstag.
Uppdatering: Läs även Maud Olofssons replik på Wetterstrand och Eriksson, liksom Sören Wibes inlägg i debatten. Ett citat av Olofsson får avsluta detta inlägg:
[Wetterstrand och Eriksson] skriver att ”på sikt finns det inga hinder” mot att skapa en helt förnybar energiförsörjning i Sverige – men inte ett enda ord om hur det ska gå till. Som om den ordnades liksom av sig självt, bara man önskar det.
Läs även vad Carl B. Hamilton skriver, liksom Erik Laakso, Magnus Grundén, Mikael Karnefors, Jonas Grenfeldt, Elisabeth Thand Ringqvist och Rasmus Jonlund.
I nyhetsflödet: Svd.
Men snälla! Inte så konstigt att misstroendet för politiker ökar när ni inte ens kan ta till er kritik på ett vettigt sätt. Istället är det bara en massa retorik, vilket du ger ett tydligt exempel på.
Var står det att MP “uttryckligen” vill “såga av” det “andra benet”? Jag tolkar debattartikeln som att de snarare vill ersätta det med förnyelsebart. Hursomhelst är det här med ben hit och dit mest bara tomma retorikgrepp från båda håll. Energiproduktion är för all del inte ben och jämförelsen är ju ganska missvisande från början.
Det blir ännu mer löjeväckande när du skriver att du hoppas “att de ska ta ansvar för landet och ändra sitt motstånd till kärnkraften”. Uppenbarligen helt utan självdistans. Politik handlar väl om att olika människor har olika uppfattning om vad det innebär att ta ansvar för landet. Sen är det upp till var och en att väga argumenten emot varandra. Några argument är det total avsaknad av här dock. Bara smutskastning. Tycker du att det är att vara en ansvarsfull politiker att slänga pajer på dina meningsmotståndare utan att framföra egna sakliga argument? Jag tycker att det är höjden av oansvar att inte ge väljarna möjlighet att ens väga argument mot varandra. De enda som vinner på en sån här debattnivå är Sverigedemokraterna.
[...] el. När energipolitiken står på två stadiga ben och ett nytillkommet ganska svajigt, så är det ganska övermaga att hävda att det är kärnkraften som är det ostadiga tredje [...]
Hej Mintlars: En blogg är en blogg och inget annat. Varje morgon skriver jag ett inlägg om något jag reagerar på i nyhetsflödet – idag MP:s kärnkraftsartikel. I detta inlägg redogör jag tydligt för varför jag anser att Sverige bör behålla kärnkraften och konstaterar att oppositionen, i synnerhet MP, vill fasa ut den. Retorik eller inte men det är budskapet.
Min uppfattning (du behöver inte dela den) är att en förtida avveckling är ansvarslös. Om vi importerar fossilel går det möjligen att ersätta kärnkraften till 2020, men det sker i så fall till priset av högre elkostnader och koldioxidutsläpp. Det är precis det som har inträffat i Tyskland. Energipolitik handlar om att ta ställning i målkonflikter, men det vill inte oppositionen låtsas om. Du själv talar om att de vill “ersätta det med förnyelsebart”. Utan mer konkreta planer är det bara ord (retorik om du vill) som måste fyllas med innehåll för den som för den argumentationen. Något sådant innehåll saknas idag. Det finns inga praktiska eller kostnadsmässigt rimliga möjligheter att bygga ut förnyelsebara energikällor som ersätter kärnkraften till 2020 om vi inte vill bygga ut våra fyra kvarvarande orörda älvar. Det vill inte fp. Vill du det? Vill Mp det?
[...] Tre ben i energipolitiken krävs även över tid (Elisabeth Thand Ringqvist) Såga inte av det ben vi står på (Per Altenberg) Om kärnkraften, centerpartiet och djavulens alternativ (Johan Westerholm) [...]
[...] bloggarna: Per Altenberg – ett …, Dagbok mot atomkraft, Mitt i steget, Johan…, TÖRNQVIST TÄNKER OCH…, In Your Face, [...]
Hej.
Var menar Du att uranet ska komma ifrån. Import eller inhemsk brytning? Hur tror Du kostnadsutveckling för uran kommer se ut? Var i Sverige ska iså fall brytning ske? Är avfallet ett reelt problem? Delge gärna Dina tankar. Mvh Ulf
[...] Svensson, Anders Dahlberg, Solveig Zander, Fredrick Federley samt även Thomas Idenås, Per Altenberg, För en hållbar och solidarisk framtid, Alltid rött alltid rätt, Högbergs tankar, Mitt i [...]
[...] efter valet, för att den ansvarsfulla politik ska fortföljas, för vänsterexperimentet kommer riva upp denna ansvarsfulla politik. Där Sverige kommer få välja att importera kolkraft från Danmark, lägg ner basindustrin eller [...]
[...] inlägg om kärnkraften: Per Altenberg, Rasmus Jonlund, Carl B Hamilton och Adam [...]