Socialdemokraterna saknar egna politiska idéer. De förslag de hittills har lagt inför valet är därför i bästa fall vaga. Förslagen är också genomgående taktiskt motiverade, snarare än utifrån vad som är långsiktigt bra för Sverige. För att dölja bristen på egen politik har de under hösten och vintern bedrivit skräckpropaganda mot regeringen. Syftet är att skapa nidbilder och omänskliggöra de fyra allianspartierna. Jag kallar detta för att bedriva rädslans politik.
Därför blir jag glad över morgonens nyhet om att de rödgrönas försprång i opinionen nästan helt har smält bort. Väljarna låter sig inte luras. De känner inte igen sig i socialdemokraternas propaganda. Rädslans politik slår tillbaka. Vad ska de göra nu? Skapa ännu starkare nidbilder av alliansen?
Tre procent återstår nu bara för oss att ta in. Folkpartiet växer återigen och ligger i nivå med valresultatet 2006. Vi har bra politik med oss i ryggsäcken från höstens landsmöte och vi har inte “peakat” för tidigt i opinionen. Med andra ord går vi in i valåret med stor tillförsikt.
DN/Synovates mätning återspeglar att fokus hittills under 2010 har legat på de båda statsministerkandidaterna, Reinfeldt och Sahlin. Både S och M ökar i mätningen. Frågan är dock om den trenden kommer att hålla i sig framöver? Så engagerade har inte de båda statsministerkandidaterna varit i sina debatter. Jan Björklund är både slagkraftigare och mer pedagogisk i sin retorik. Han en helt enkelt en bättre debattör än både Sahlin och Reinfeldt. Jag ser fram emot att få se honom och de andra partiledarna komma in på banan i söndagens Agenda. Ytterligare sju månader med debatter mellan bara Reinfeldt och Sahlin blir olidliga. Dessutom gynnar M & S ömsesidiga krysstagsgrepp S mer än alliansen. Därmed ökar också förutsättningarna för en Sahlinregering i höst.
I nyhetsflödet: DN, DN: skatteöverdrifterna från M och S, Expressen.
Läs även vad Peter Andersson, Per Ankarsjö, Dick Erixon, Ann-Marie Ekström, Roger Haddad, Rasmus Jonlund, Christer Sörliden, Anna Starbrink och Seved Monke skriver.
Andelen osäkra väljare är 20%. Hur många som har vägrat att svara anges inte. Förändringen är relativt stor, och politiska nyheter únder undersökningsperioden är ungefär som vanligt.
Det gör det svårt att tro att förändringarna är faktiska.
Visst, opinionsundersökningar är osäkra. Det är möjligt att jag drar för stora växlar på en mätning. Jag tror dock att man kan dra slutsatsen att glappet bland väljarna är mindre än den senaste mätningens tio procent.
Tyvärr så kan man knappast lita på opinionsundersökningar då det är mest som “lögn – förbannad dikt – statistik”.
Vad folk än säger före så blir det ändå partipiskan från Sahlins Slask som gäller på valdagen för det var ju bra på Per-Albins tid. Bara hoppas att piskan inte fransats så mycket att den svider in på en del C eller Fp- skinn i det läget.
Pratar man med folk i allmänhet så visar det sig att det finns en sak som irriterar mer än annat – integrationspolitik!
Oavsett vad man tänkt rösta på så anser medelsvensken att det är en anledning till den ökade arbetslösheten då det för många av dessa s.k. flyktingar upprättats gräddfil till jobb som inte kommer oss infödda “riktiga” svenskar till glädje.
Jan Björklund?
Jaha, det är han som fastnat i en rosa mittfåra och därför inte syns i kampen mellan blå – röd/grön eller inte syns för att han flörtar åt båda hållen och Mona o Fredrik därför pratar över huvudet på honom?
Det käbbel som förekommer inom bägge blocken kommer, i mitt tycke, påskynda att vi får en två-parti stat med ett blått rojalistiskt och ett rött republikanskt parti och att vi då slipper att det läggs onödig tid på att misskreditera extrempartierna både åt höger o vänster.
Att det dyker upp något Framstegsparti eller Front National likväl som extremröda fraktioner får vi väl ta med i beräkningen då den dagen kommer!
[...] Läs även Mathias Sundin, Anne-Marie Ekström och Per Altenberg [...]
[...] Anne-Marie Ekströms blogg, Joakim Hörsing, The Campaign Dossier, Veronica Svärd, Per Altenberg, Badlands hyena – Rödgrön [...]