Förhandlingarna i Köpenhamn om en global klimatöverenskommelse är ödesmättade. Sällan har så mycket stått på spel under ett toppmöte. Sällan har en regering satsat så mycket på att ro en förhandling i hamn som den svenska regeringen har gjort inför toppmötet i Köpenhamn. Under morgonen kom det dock dystra besked om att Kina inte vill ha ett avtal. Läget ser allt prekärare ut för klimatet. Ännu sämre nyheter kom nu på förmiddagen.
Vad gör oppositionen när det blåser snöstorm i förhandlingarna? Stöttar de det svenska ordförandeskapet för att en uppgörelse ska kunna nås? Nej, tvärtom. I våras förklarade oppositionen att inrikespolitisk borgfred skulle råda under ordförandeskapet. Samma sak skedde 2001 under den socialdemokratiska regeringen. Det ansågs viktigt att regeringen slipper föra ett tvåfrontskrig när den är involverad i internationella förhandlingar. Men när vi nu står inför den viktigaste förhandlingen av dem alla bryter såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet borgfreden. Trots att de rimligen har dålig koll på förhandlingsläget angrep Åsa Westlund (s) och Carl Schlyter (mp) igår ordförandeskapet för att EUs bud på utsläppsminskningar med 30 procent till 2020 är för lågt. Som en jämförelse ligger USAs bud på minus 4 procent. Kina vill inte åta sig att sänka koldioxidutsläppen alls.
Åsa Westlund (s) talar om “självbedrägeri” från regeringens sida och om att Sverige inte har “stått upp för miljöfrågorna”. Carl Schlyter (mp) menar att EU “har misslyckats” . (Hoppas Schlyter det? Varför skulle han annars dra den slutsatsen innan stats- och regeringscheferna ens har anlänt till toppmötet). Trots att EU så sent som i söndags kom överens om mycket generös klimatfinansiering frågar Schlyter retoriskt: “Var är pengarna till de fattiga länderna?”
För några veckor sedan krävde Mp att Maria Wetterstrand skulle få en plats i den svenska regeringens delegation till Köpenhamn. Varför då? Platserna i delegationen är få och det behövs tjänstemän som har varit med på resan under hela hösten, som är väl insatta i förhandlingarna och som kan analysera förhandlingsbud och kontakta sina motsvarighet i andra delegationer åt den svenska politiska ledningen. Den svenska politiska ledningen är i detta sammanhang inte Maria Wetterstrand utan Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren. Det enda skälet jag kan finna till att Mp krävde att Maria Wetterstrand skulle ta någon annans plats i delegationen var för att vinna inrikespolitiska poänger. Motivet för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna nu angriper det svenska ordförandeskapet för låg ambitionsnivå förefaller vara detsamma. Om det hade varit omsorg om klimatet som vägledde deras agerande skulle Mp och S istället ha angripit de länder som sätter käppar i hjulet för ett avtal, främst USA och Kina, men även vissa u-länder i G77-gruppen.
När allt står på spel globalt agerar Socialdemokraterna och Miljöpartiet lokalt. När allt står på spel globalt gör de inrikespolitik av klimatpolitiken. Det är lågt. Det är med råge deras sämsta stund på länge.
Bloggar: Johan Petterssson (c), NU-bloggen, Mikael Ståldal (fp), Rasmus Jonlund (fp), Hälsosamme ekonomisten, Kent Persson (m), Seved Monke (fp), Martin Ängeby (fp).
Det är ju inte inrikespolitik att påtala att EU:s ordförandeland har betett sig fiaskoartat.
Ditt referat av vad jag sa är inte korrekt. Inte heller citatet. Trist.
Åsa: jag baserade mig på DNs rapportering i pappersupplagan i morse och på din blogg som jag länkade till. Utifrån detta har jag uppfattat att udden i din kritik riktas mot det svenska ordförandeskapet snarare än länder som sätter käppar i hjulet för förhandlingarna. Återge gärna vad du sa om det blivit fel.
Okej, nu är jag ju en väl initierad mp-anhängare och kommer rösta på mp till riksdagsvalet, men jag måste nog ge dig rätt i den här analysen. Jag står långt ifrån Reinfeldt rent ideologiskt, men jäklar vilket höjdarjobb han har gjort, både vad gäller ordförandeskapet och hans grepp och engagemang i klimatfrågan. Stående ovationer till honom. Maria Wetterstrand är en bra och insatt politiker – en bra representant för miljöpartiet – och tillsammans med Reinfeldt så är de två sveriges för närvarande mest kompetenta politiker. Och du har dessvärre även rätt vad gäller Wetterstrand och COP – om nu inte även det ska ingå i en borgsfred.
Tack Carl för det erkännandet! Jag hinner inte skriva ett inlägg idag men planen var att det skulle handla om hur ödesmättas dagen är och att det nu är upp till USA och Kina att börja ta lite ansvar i Köpenhamn. Jag är en varm USA-vän sedan jag studerade på Georgetownuniversitetet i Washington DC 1996-98. Under president Bushs tid som president blev jag dock djupt desillusionerad med amerikansk utrikespolitik. Obama talar väl men nu är det dags för honom att börja leverera. Gör han det då sätts även Kina och centrala u-länder under press och då finns chansen till ett klimatavtal under helgen. EUs och det svenska ordförandeskapets insatser har varit viktiga men vi kan inte ensamma lösa knuten i Köpenhamn. Jag tror att de flesta förstår att det inte är fel taktik, Sverige eller EU som är orsaken till att klimatförhandlingarna riskerar att bryta samman. Problemet är att en rad länder inte vill göra reella åtaganden om utsläppsminskningar. Det är dessa länder som nu måste sättas under tryck i förhandlingarna – inte Fredrik Reinfeldt.
“Det är med råge deras sämsta stund på länge.” …men det tog bara några timmar för Peter Eriksson att toppa detta genom att skylla GM’s SAAB-haveri på regeringen. Snyggt.
Som varm USA vän och förespråkare av liberalism vill och måste det påtalas att en ny rörelse för liberalism startats (Birgitta Ohlsson och per är välkomna när de anser sig vara maskulinister, eller frigjorda)
Vi är varma förespråkare för icke PK-ism samt är emot ogiltiga forskningsprövanden alá Lysenko.
Välkommen Per till den nya liberal demokratiska rörelsen!
:’
http://aktivarum.wordpress.com/