Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet öppnades sig stora visioner för framtiden i Europa. Murar föll och det fattades beslut om att bygga broar. Idag för tio år sedan öppnade Öresundsbron. 1998 blev Stora Bältbron klar och 2018 beräknas den nya förbindelsen över Fehmarn bält mellan Danmark och Tyskland bli färdig. När jag häromdagen efterlyste mer visioner i valrörelsen var det bland annat detta jag tänkte på. Hur kan vi rent fysiskt knyta Sverige närmare vår omvärld?
Glädjande nog skriver Öresundsinstitutets chef, Anders Olshov idag en artikel i DN där han understryker behovet av en ny förbindelse under Öresund mellan Helsingborg och Helsingör. Folkpartiet fattade beslut på höstens landsmöte om att driva denna fråga i valrörelsen. Olshov vill också se höghastighetståg som förbinder Sverige, Danmark, Norge och Tyskland. Alla dessa fyra länder bör dock vara med på båten (jag menar tåget) för att det ska kunna vara lönsamt. “För att motivera en satsning måste samtliga fyra länder vara med och stöd sökas från EU”.
Svenska Dagbladet firar tioårsjubiléet av Öresundsbron med en bisarr artikel om att den bara har gynnat Köpenhamn. “Skåne förlorare efter tio år med bron” är rubriken. Det är mest svenskar som får arbete i Köpenhamn, inte tvärtom. Och danskarna flyttar till Malmö pga en överhettad bostadsmarknad i Köpenhamn. Det låter ju helt fruktansvärt att 18 000 unga svenskar får jobb i Danmark där arbetsmarknaden för unga är betydligt bättre. Lika hemskt är det att danskar bor och konsumerar i Skåne, enligt tidningen. Hela artikeln avslutas med att Olof Johansson får bekräfta vinkeln i artikeln. Johansson konstaterar att han fick rätt till slut. Bron borde aldrig ha byggts. Vad ska man säga? Gamla sura gubbar dör aldrig. De bleknar bara bort.
I nyhetsflödet: Sydsvenskan, Sydsvenskan2.
