När Guldbaggegalan hölls i går kväll tog “Män som hatar kvinnor” storslam. Noomi Rapace tog emot priset för bästa kvinnliga huvudroll - Lisbeth Salander – i en klänning som det inte gick att gå i. Den var för trång och hon fastnade med släpet och snubblade. Väl uppe i talarstolen var det ingen Lukas Moodysson vi fick se, än mindre en Lisbeth Salander. Istället var Noomi Rapace blyg, glad och tacksam. Kontrasten till Claes Ljungmark, vinnaren av bästa manliga huvudroll, kunde inte ha varit större. Samtidigt satt maken, Ola Rapace, i publiken och stöttade sin vackra hustru med beskyddande blickar och uppmuntrande applåder.
Män som hatar kvinnor är en feministisk film. Om Guldbaggegalan illustrerade något så var det att den svenska filmbranchen behöver en dos feminism. Vinnaren för bästa regi – Lisa Siwe – var t.o.m. tvungen att uppmana publiken att sluta kalla henne för kvinnlig regissör. Vem säger idag “kvinnlig läkare” eller “kvinnlig rektor”? DNs Helena Lindblad är däremot okritisk, glad och tacksam över galan och branschen i sin filmblogg.
Apropå jämställdhet skriver Claes Borgström (s) idag på Brännpunkt om moderaternas jämställdhetsutspel häromdagen. Samtidigt angriper han jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp). Borgström är som väntat inte glad och tacksam. Istället får vi läsa ännu en artikel där en socialdemokrat kritiserar Sabuni och allianspartierna utan att komma med egen politik. Under 12 år satt s vid makten och under åtta av dessa var Claes Borgström jämställdhetsombudsman. Trots hög svansföring och het debatt hände det under den här tiden mycket lite lagstiftningsmässigt. Snarast tog jämställdheten ett par steg tillbaka. Vilka är de “konkreta förslag” och “lagstiftning” som Borgström talar om idag på Brännpunkt? Det borde han rimligen upplysa läsarna om.
Läs även om Clooney som inte kom till galan, Bergqvist som tackade sig själv, Kvinnoperspektiv i Davos, Sydsvenskan, GP, HD.
[...] Per och hbt-sossen och [...]