En huvuduppgift för den majoritet som styr Stockholm under nästa mandatperiod blir att lösa trafikinfarkten. För alla som dagligen köar i trafiken är det uppenbart att den nuvarande situationen är ohållbar och att trenden går i fel riktning.
Därför vill Folkpartiet och alliansen bygga Förbifart Stockholm och investera 100 miljarder i infrastruktursatsningar. Förbifarten är bara ett av närmare 80 projekt i länsplanen för regional infrastruktur 2010-2021 – den s.k. Stockholmsöverenskommelsen. Stockholmsöverenskommelsen är fullt finansierad via anslag från staten, kommunerna och trängselskatten. Den är därmed klar att verkställas och innehåller investeringar i pendeltåg, t-bana, spårvagnar, busstrafik, vägar och cykelbanor. Hälften är investeringar i vägar och cykelbanor. Hälften är investeringar i kollektivtrafik. Det är en väl genomarbetat mix av infrastrukturinvesteringar.
De rödgröna vill dock riva upp Stockolmsöverenskommelsen och istället hålla en folkomröstning om förbifarten…om ett par år. Utan förbifarten krävs helt andra åtgärder för att lösa trafikinfarkten. Då måste vi börja om från ruta noll. Folkpartiet och alliansen vill verkställa Stockholmsöverenskommelsen och bygga förbifarten. Det är dags att komma till skott. Stockholm har köat länge nog.
Läs Lotta Edholm om Folkpartiets och alliansens övriga prioriteringar i Stockholm inför nästa mandatperiod. Läs även vad Maria Wallhager, Folkpartiet i Stockholm, Ankersjö, Kungsholmscentern, Christoffer Fagerberg, Rasmus, Marika Lindgren Åsbrink, Ja till förbifarten, Sten Nordin och Seved Monke skriver.
I nyhetsflödet: DN, Svd: väljaropinionen.
Hög tid att genomföra en övergripande trafiklösning som fått vänta alldeles för länge. Vill man ha en stad måste man även erbjuda möjlighet för dess invånare att kunna färdas i den så smidigt som möjligt. Att krångla till för biltrafik minskar inte biltrafik, det gör den bara… krångligare. Det måste också återigen påpekas att den rödgröna idén med en folkomröstning om Förbifart Sthlm hade ett enda syfte, och det var inte trafikpolitiskt, utan att desperat försöka minska bördan av trätofrågor som de rödgröna är oförmögna att komma överens om. Det säger allt om den principlöshet som kännetecknar sossarnas sug efter makten. Miljöpartiets vilja att offra hjärtefrågor för regeringsmakten har ju redan manifesterats med all önskvärd tydlighet i EU-medlemskap, flyktingamnesti, medborgarlön m.m. m.m.