Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) fälldes idag av Uppsala tingsrätt för att ha kvoterat in män på den kvinnodominerade veterinärutbildningen. Domen är naturligtvis intressant på många sätt. Min uppfattning i frågor som rör positiv särbehandling har växlat över åren. Som student i USA på University of Cincinnati 1993-94 var jag starkt för positiv särbehandling av t.ex. etniska minoriteter (som var särskilt aktuellt då). Idag är jag däremot, liksom mitt parti, motståndare till könskvotering av bolagsstyrelser trots att jag är feminist och trots att mansdominansen inom bolagsstyrelserna är ett samhällsproblem som vi måste komma tillrätta med.
Min övergripande slutsats efter att ha funderat på frågan länge och väl är att “det beror på”. I sammanhang där allsidig representation är central för att en verksamhet ska uppfattas som legitim, t.ex. inom politiken, så bör positiv särbehandling tillämpas. Det kan t.ex. krävas för att bryta en ensidig rekrytering av medelålder vita män i politiska partier, såsom Folkpartiet gjorde för nästan tjugo år sedan och de nya moderaterna precis har beslutat för att tillämpa. I andra sammanhang där formella meriter är avgörenade för verksamhetens kultur och långsiktiga trovärdighet - som i det aktuella fallet – är det däremot mer tveksamt att tillämpa kvotering. Känslan för en person som blir “bortkvoterad” trots att han/hon har de rätta meriterna riskerar att bli alltför demoraliserande för hela verksamheten. Därför bör kvotering tillämpas med försiktighet i sådana sammanhang. Meritokrati ska vi sträva efter att upprätthålla. En allsidig rekrytering bör istället uppnås på andra sätt, t.ex. genom att särskilt uppmana underrepresenterade grupper att söka (polisen, försvaret) eller genom att aktivt upplysa om diskrimineringens och snedrekryteringens mekanismer. Snedrekrytering sker t.ex. genom att vi i rekryteringssammanhang gärna väljer ut personer som liknar oss själva. Slutsatsen av allt detta? Jo, jag tycker dagens beslut av Uppsala tingsrätt är utmärkt.
“Det beror på”? Fegis!
Hör du själv hur löjligt det låter. Lika lön för lika arbete står i svensk lag. Det är inga som ifrågasätter eller vill ändra på det. Så vad är då feminism? – Sk. genusvetenskap där politiska åsikter och fantasier (subjektiva tolkningar utan objektivitetssträvan) basuneras ut som vetenskapligt kunskap (när det endast handar om något som byggts på rena åsikter – auktoritet). Antingen skall vi ha snedrektrytering eller inte. På polisutbildningen har man löst frågana genom att sänka kraven – samma väg lär det bli inom försvaret – och det är klart, läggs kraven så att vem som helst klarar dem så kan vi lika gärna lotta. Och samhället blir därefter. Men det är ologiskt att säga att i vissa fall skall vi ha snedrekrytering, i vissa fall inte. Det kan vara så att det finns behov av en mans/kvinnas åsikter och därmed kan det kön vara en merit (men är det ingen skillnad mellan män och kvinnor – som feminister hävdar, ja då faller det också). Detta hattande fram och tillbaka, det är väl lite kännetecknande för feminister.
Om feministerna inte handlade om positiv särbehandling, vad var det då de ville????
Snacka om att det är helt slut med dem.. Pinsam avart till populism.
Uppfattningen att kvinnor diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden är kappast radikal. Den är statistiskt belagd och har inte försvunnit därför att lagen säger något annat. När forskare jämför kvinnors och mäns löner och rensar för andra faktorer som påverkar lönesättningen så tjänar kvinnor mindre än män. Det är också belagt att vi rekryterar personer som liknar oss själva. Att män rekryterar män till bolagsstyrelser är ett uppenbart exempel. Feminism handlar för mig om att undanröja diskriminering.
Dr. No: Ja, jag är väl möjligen lite feg där… Samtidigt är det en fråga som jag tycker är svår. Därför vill jag inte ge intryck av att jag har ett färdigt svar som passar i alla lägen. Ett problem för oss politiker är ibland att vi förväntas ha en entydig uppfattning i alla frågor. Så är det naturligtvis inte. Vi är människor som alla andra och tvekar ibland på vad som är det bästa. Detta är ett sådant exempel för mig.
Den senaste lönekartläggningen som gjordes av Jämo, visade att det INTE finns någon skillnad på löner på samma arbetsplatser. Det har de inte varit så noga med att visa medierna….Oj, vad manshat det finns.!
Tag den inkomst samtliga män har och dela med antalet män.
Tag den inkomst samtliga kvinnor har och dela den på antalet kvinnor.
Utifrån ovanstående uträkning är det ganska uppenbart att vi värderar de uppgifter som kvinnor gör betydligt lägre än de uppgifter som män utför.
Att sedan säga att män ger kvinnor smycken och heminredning är bara att bekräfta kvinnans underläge i samhället.
“Manshat”? Bisarr kommentar. Jag är man och ägnar mig inte åt självhat. Feminismen handlar om humanism och liberalism, inte om manshat. Det är vänstern och Gudrun Schyman som har tillåtits definiera den på ett sätt som innnebär att vi lockas att tro att det handar om en kamp mellan män och kvinnor. Det är feminismens stora tragedi under slutet på 1900-talet och början på 2000-talet. Att extremvänstern tilläts ta över termen och definiera dess politiska innehåll.