Valrörelsen handlar alltför mycket om diverse opinionsundersökningar och alltför lite om de långsiktiga utmaningar som svensk ekonomi står inför. Hur utvecklar vi vårt samhälle utifrån de krav som framtidens globala kunskapsekonomi ställer på utbildning, arbetsmarknad och skatter?
De båda regeringsalternativens svar på dessa frågor skiljer sig markant åt. De rödgrönas recept för framtiden är höjda skatter som portioneras ut i form av bidrag och andra ersättningar till viktiga väljargrupper. Arbetlinjen blir bidragslinjen. Deras ekonomiska politik har reducerats till tomma slagord, negativa budskap och butlerpolitik. Den rödgröna valplattformen är ett manifest över en politik utan en enhetlig linje, utan ett tydligt syfte.
Alliansen har däremot en linje i den ekonomiska politiken – arbetslinjen. Sänkta skatter på att erbjuda och ta arbete leder till högre sysselsättning, är den övergripande idé som vägleder vår politik.
Men arbetslinjen räcker inte som svar på hur vi ska rusta Sverige för framtiden. Om vi vill förebereda Sverige för den framväxande kunskapsekonomin, måste tillväxt och ökad avkastning på utbildning bli centrala prioriteringar framöver. Det är inte bara jobben utan kvalitén och innehållet i de jobb som skapas som är viktiga.
Med detta perspektiv är det en belastning att Sverige har världens högsta marginalskatter och att vi under de senaste åren har tävlat med Danmark om att ha världens högsta skattetryck.
Värnskatten och den höga statliga skatten sätter idag käppar i hjulet för den kunskapsintensiva sektorns utveckling och internationalisering. Den förra socialdemokratiska regeringen var t.o.m. tvungen att införa en lägre expertskatt för utländsk arbetskraft för att reducera skatternas negativa konsekvenser. Aktuella studier (av t.ex. Andreas Bergh) visar att värnskatten endast har marginella effekter på inkomstfördelningen. Enligt andra uppskattningar (Peter Birch Sørensen) är den även en nettobelastning för de offentliga finanserna. Värnskatten är därmed skadlig för såväl Sveriges ekonomiska utveckling som våra statsfinanser. Dess effekt på inkomstfördelningen är i bästa fall symbolisk. Därför bör principerna som vägledde 1990 års skattereform återställas, värnskatten avskaffas och den statliga inkomstskatten sänkas.
Bloggar: Kent Persson, Maria Weimer.
Hej!
Varför blir man inte ens förvånad över inlägg som denna. Som bara handlar om vad vänstern gör för fel.
Vad gör högern? Satsar på tjänstesektorn där gästarbetande polacker och balter till svältlöner subventioneras så det kostar nästan ingenting för deras egna kärnväljare att utnyttja.
[...] Altenberg och [...]
[...] några bloggkommentarer här: Altenberg påminner om att vi inte ska fästa oss vid opinionsundersökningar utan i stället prata visioner [...]
Vi fick i alla fall klara besked om att skattehöjningar var att vänta på alla plan. I Upplands Väsby har sossarna lovat att höja skatten med 25 öre, i landstinget med 17 öre.
Det kan inte råda någor som helst tvivel för alla väljare om vem det är som står för skattehöjarpolitiken.
http://dittvasby.wordpress.com/2010/09/02/om-att-s-vill-hoja-din-kommunalskatt-med-25ore/
[...] att fortsätta att driva på för en mer tillväxt- och framtidsorienterad ekonomisk politik. Jag har upprepat det till leda under valrörelsen, och jag kommer att fortsätta göra det: arbetslinjen räcker inte om vi vill rusta Sverige för [...]