Folkpartiet fortsätter att sakta stärkas i opinionen. Partiet ligger nu över valresultatet 2006 och jämsides med Miljöpartiet som tredje största parti. Åtminstone om man får tro den senaste Sifo-mätningen. Samtidigt växer alliansens försprång över de rödgröna till nästan 8 procentenheter. Det är mycket, men det är långt kvar till valet.
Ibland får jag frågan om vad som egentligen skiljer de båda regeringsalternativen åt? Alla partier tycks vilja sänka skatten för pensionärerna och satsa på välfärdens kärna. I morgonens andra inlägg finner ni ett viktigt svar. Skillnaden i synen på företagande och det framväxande tjänstesamhället är milsvid mellan alliansen och de rödgröna. Rödgröna förslag, likt dem jag beskriver i inlägget, är ofta otidsenliga och närmast verklighetsfrånvända.
I nyhetsflödet: Expressen.
Bloggar: Mathias Sundin, Rasmus, Olof Lindquist, Lars Lundqvist, Kent Persson, Tokmoderaten, Sörliden, Lotta Olsson, Mina moderata karameller, Runo.
Vad tycker du om förslaget, som EAP har på sitt valprogram, att återinföra en strikt separation mellan samhällsviktig bankverksamhet och hyperinflationär spekulationsverksamhet, med förebild från banklagen Glass-Steagall?
Förslaget presenteras pedagogiskt i en video här:
http://www.youtube.com/watch?v=w5HqTn7nV5U
En skillnad är väl skattetryck och syn på skatter — en annorlunda syn på vad som är statens uppgift. Föreslog inte sossarna rejäl fastighetsskatt häromdan? (Jag är helt “off” i nyheter nu!)
Sossarna i Stockholms förslag om butler och politiskt ägda semesteraktiviteter i skärgården för stockholmarna är väl exempel på det senare.
—
Lite mer som kanske irriterar så här mitt i valrörelsen — men så angeläget att jag ville skriva det:
Vad jag tycker fattas hos de borgerliga är att de inte aktualiserar det mångkulturella problemet. Det avfärdas och/eller ironiseras ofta att det är ett problem, men de jag känner — och det är rätt många — som arbetar socialt, i skola och på annat sätt i mer mångkulturella områden ser stora problem. Något som inte känns bra är att de som själva är invandrare förefaller mer oroade.
Jag tror inte att Munkhammars skattefria zoner hjälper mot detta kulturella kaos. En desperat rip-off från Deng Xiaopings 80- och 90-tals-Kina, men samtidigt särbehandling som ju vissa inom alliansen ska vara principiellt motståndare till och som det finns goda skäl att vara motståndare till. Ser man till själva problemens karaktär i dessa områden inser man att de knappast löses bara med att lite fler kommer i arbete. Bland muslimer i väst är f ö 2:a generationen mer radikal än de som kom mellan t ex 1970 och 1990.
Jag tror bara att det vissa länder börjat med är en framkomlig väg, nämligen at sluta att vara naiv om papperslösa asylsökande.
Politiker som kanske närts på universiteten (i bästa fall har politiker gått i sådana) i mångkulturalism som en idealism vet rätt lite eller inget om vad den faktiskt innebär. Den har olästa problem. Ett citat av vänster-center-intellektuelle professorn i statsvetenskap och sociologi samt expert på islam och arabvärlden Gilles Kepel, från BBC 2004:
“Multiculturalism has been a catastrophe. It leads to the balkanisation of society and ultimately to civil war.”
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/magazine/3997701.stm
Orsak till att detta är viktigt är även att utvecklingen av antal och andel muslimer resp. andra invandrargrupper från när och fjärran (roströd kategori) bör se ut enligt detta diagram, givet att nivå och karaktär av invandring senaste år är oförändrad och nu höga fruktsamhetstal för de från muslimska länder sjunker mot det SCB antar, fast på 40 istället för de 20 år SCB (i vanlig ordning lite för optimistiskt) antar:
http://farm5.static.flickr.com/4076/4811641047_6e3210f301.jpg
Dagens cirka 6 rpocent musilmer är ofta 12 procent i städer, och 20 procent muslimer 2045 kan bli 40 procent i städerna och minst 50 procent bland de unga i städerna.
Några få detaljer här:
http://magnusorerar.blogspot.com/2010/07/demografisk-berakning-svenskar.html
Maila gärna om ni är intresserad av excelfil eller har frågor.
Kestin. 1) EAP är rätt fascistiskt. Ett väl “auktoritärt” argument men de är ofta extrema och lite konstiga, med även antisemiter, förintelseförnekare och annat stolligt.
2) Hyperinflation? Nej! Se nedan, men först lite basic: Spekulation kallar socialister det nödvändiga smörjmedel som är kapitalförlyttningar på marknaden. Sådan belönar bl a de som inte slarvar med ekonomin och de är som ständigt självreglerande en stabilisator. Finanskraschen berodde på regleringar i USA. EAP:s argument var tydligen att hindra hyperinflation. Socialister har i alltid varnat för att fri finansmarknad är orsak till skenande inflation, men den har aldrig varit det. vidare är ekonomerna numera tämligen ense om att risken för västvärlden är deflation (motsatsen til inflation) och “den japanska sjukan”. Socialisterna i EAP verkar inte ha korrekt uppfattat den sjukes symptom.
3) Jag svarade fast du frågade Per Altenberg. Skulle tro att Per har ungefär samma syn på (åtminstone) EAP.
[...] bloggar: Mary, Kent, Marcus, Per, [...]
Kerstin och Magnus: Jag tycker att EAP är mer “wacko” än fascistiskt. EAP ägnar sig åt nationalekonomisk alkemi. Förslaget du nämner, Kerstin, om att separera kapitaltransaktioner för olika syften från varandra, tycker jag varken verkar praktiskt genomförbart eller särskilt önskvärt. En finansiell transaktion som kan uppfattas som spekulation därför att den är kortfristig, kan vara ett småföretag som valutasäkrar sin export. Och det hoppas jag inte att du vill stoppa.
De flesta ekonomer – från höger till vänster – är faktiskt ganska överens om vad som skapade finanskrisen. Det handlar om utlåning som baseras på principen “krona – jag vinner. klave – du förlorar” eler så kallad moral hazard. Dvs, finansiella aktörer tjänar på att låna ut men tar i praktiken ingen risk om det uppstår kreditförluster eftersom alla är överens om att finansbolaget är för stort för att gå i konkurs. Johan Norbergs lösning på problemet är att avreglera helt. Vi får ta en del stora smällar tills marknaden har lärt sig att ta ansvar under ett system där finansbolagen tar verkliga risker. Paul Krugmans svar är att alla finansiella aktörer som bygger på inlåning-utlåning som koncept måste regleras på samma sätt. Fram till nu har bankerna varit hårt reglerade, medan en rad andra finansiella aktörer har kunnat kringgå systemet – t.ex. de amerikanska bolåneinstituten Freddie Mac och Fanny Mae. Jag lutar mer åt Krugman eftersom jag inte tror att politikerna någonsin med trovärdighet helt kan ta sin hand ifrån den finansiella sektorn som ju är själva syret för resten av ekonomin. Den har blivit systembärande och det gör att vissa bolag faktiskt blir för stora för att gå i konkurs. Alltså återstår sund reglering som gäller lika för alla aktörer med liknande verksamhet.
Svar till Per och Magnus A:
1) Ni ska vara försiktiga innan ni häver ur er uttryck som “rätt fascistiska”, “wacko” eller “nationalekonomisk alkemi”. Annars blir det bara ett sätt att sätta en etikett på något man inte vet särskilt mycket om och inte vill sätta sig in i. För var och en som vill vet något om EAP:s historia (och även något om Sveriges politiska historia i modern tid) rekommenderar jag denna film:
http://larouche.se/artikel/eaptv-sanningen-om-laroucherorelsen-i-sverige-eap
2) Det ligger en del i det du säger, Per, om vad som skapade finanskrisen, med “too-big-to-fail”-principen o.s.v. Jag ställer dock frågan: Hur kom det sig att det på Franklin Roosevelts tid och med det ekonomiska miraklet på 1950- och 60-talen (med bl.a. Gunnar Sträng i Sverige) var möjligt att ge krediter till investeringar i industriutveckling och infrastruktur, där länderna faktiskt utvecklades realekonomiskt, utan denna perversion med allt fler som blir miljardärer för att ha satsat rätt på kasinot, och samtidigt allt fler som svälter i världen (plus mer fattigdom i den utvecklade delen av världen)?
Alltså: Innan Alan Greenspan, Larry Summers och andra tog bort Glass-Steagall-lagen och de regler som skyddade realekonomin (och hela den svenska politiska adeln hakade på: från vänster till höger, såväl Kjell-Olof Feldt som Bildts regering), fanns inte dessa perversa risker.
Jag vidhåller att EAP:s program, presenterat i dessa videopresentationer, ger den bästa bilden av hur en riktig återhämtning bör se ut och vilka principer som gäller för den reala ekonomin – det som du, Per, kallar “nationalekonomisk alkemi”. Den senaste tidens ekonomiska politik är enligt min åsikt det som senare, när kommande generationer ser tillbaka på vår tid, kommer att kallas för “ekonomisk alkemi”.
En sak som jag glömde, Per:
Detta med ett småföretag som valutasäkrar sin export. Det behövdes ju inte på den tiden då man inte lät megaspekulanter och den så kallade finansmarknaden bestämma den ekonomiska politiken och värdet på de olika ländernas valutor. Alltså, på den tiden då det var suveräna nationer som genom avtal och fasta växelkurser såg till att företag som exporterade varor kunde vara säkra på att deras investeringar och år av produktivt arbete inte förintades över en natt, därför att någon finansman spekulerat ned värdet på en valuta. Det är ju absurt att småföretag ska ha stora byråkratiska, adminstrativa sektioner som enbart sysslar med finansiella transaktioner. Låt dem koncentrera sig på att finna nya lösningar, vidareutveckla nya produkter, utveckla sina affärsidéer och bära den fina svenska uppfinnar- och företagartraditionen vidare. Vi ska inte låta denna tradition gå i graven på grund av en idiotisk ideologisk doktrin!
This is way more helpful than aynthing else Ive looked at.