Allt fler svenskar anser sig gynnade av alliansregeringens politik, i synnerhet LO-medlemmar och rödgröna sympatisörer. För två år sedan satt vi som är aktiva allianspolitiker och funderade på varför så många var kritiska mot regeringens politik när vi bara genomförde det vi hade gått tilll val på 2006 och när politiken innebar inkomstförstärkningar för de allra flesta. Är det en fördröjd reaktion vi ser nu? Mitt under djupaste lågkonkunktur. Jag tror att det kan vara så men jag tror också att det har att göra med att det fanns en underliggande oro bland svenskarna för vad en alliansregering skulle tänkas hitta på när den väl kom till makten. Det är denna oro som nu börjar avta.
Folk ville ha en ny regering 2006 men inte för mycket förändring. Hur höga tankar vi än har om oss själva och vår politik går det inte att komma ifrån att valresultatet 20006 delvis var en missnöjesyttring mot Göran Persson. Den underliggande misstron mot den oprövade alliansregeringen eldades naturligtvis på av oppositionen under det första året när de svåraste besluten fattades. Sakta men säkert lade sig dock oron när de värsta farhågorna visade sig vara ogrundade. Det visar också hur viktigt det är i politiken att bygga långsiktigt förtroende. Det ger resultat i längden.
Läs även: Seved Monke.
