De flesta håller säkert med om att den arabiska våren återspeglar normförskjutningar inom arabvärlden. Censur och förtryck godtogs inte längre av befolkningen i en rad länder. En relaterad normutveckling berör internationella relationer. Vid flera tillfällen under den arabiska våren har företrädare för det internationella samfundet deklarerat att ledare har förbrukat sin legitimitet. Det gäller framför allt Libyen, men även Syrien. Så sent som i helgen sa t.ex. Stefan Löfven att “den syriska regimen har förlorat all legitimitet”. Denna syn har visserligen redan formellt stöd i FN-principen om skyldigheten att skydda, men det är likväl en normförskjutning inom internationella relationer när dominerande stater gör en så tydlig åtskillnad mellan legitima och icke-legitima regimer. Statssuveräniteten gäller fortfarande, men inte för diktatorer som mördar sin befolkning.

Samtidigt har det under tio års tid pågått en normförskjutning inom Sverige när det gäller synen på vilka länder som det är ok för Sverige att exportera vapen till. Det är bara det att den här normförändringen går i motsatt riktning. Sakta men säkert har legitimiteten för att exportera vapen till diktaturer ökat. Målsättningen för tillskyndare av utvecklingen har varit att öppna marknader som tidigare varit stängda. Det gäller främst Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Efter att ha lyckats öppna upp dessa marknader för export är det nu viktigt att få det att framstå som om det alltid har varit normalt för Sverige att exportera vapen till diktaturer. Detta trots att det var fullständigt otänkbart under 1990-talet.

Det är i det här ljuset vi bör se Carl Bildts budskap i förra veckans riksdagsdebatt om Saudiaffären: ”Det finns ingen skandal”. Han har rätt såtillvida att ingen har kunnat visa att något statsråd har begått formella fel. Faktum är att om man får tro Fokus är det närmast omöjligt att begå formella fel eftersom konsulttjänster för att bygga en vapenfabrik utomlands är oreglerat i den svenska lagstiftningen. (Att det på ett eller annat plan likväl är en skandal går det dock inte att komma ifrån om man läser Ekots tidslinje för Saudiaffären). På ett djupare plan handlar dock Bildts upprepade betoning av att det inte finns någon skandal om att etablera den nya normen: “Det är okontroversiellt att Sverige exporterar vapen till diktaturer.” “Det är precis som det ska vara att Sverige vill hjälpa Saudiarabien att bygga vapenfabriker.” Även socialdemokrater gör sitt bästa för att få det hela att framstå som normalt: “Det militära samarbetet med Saudiarabien är en logisk följd av att vi är militärt alliansfria.”

Hur kommer denna normkonflikt mellan utvecklingen i omvärlden och den inhemska utvecklingen att sluta? I ett längre perspektiv vinner naturligtvis den internationella trenden. Det är tänkbart att de som försvarar vapenexport till diktaturer kan försena eller förhindra en reformering av det svenska regelverket så att vapenexport till länder som Saudiarabien kan fortgå ett tag till. Likväl innebär normutvecklingen att särskilt hårdföra diktaturer helt enkelt är på att förlora sin legitimitet inom det internationella samfundet. Precis som slavhandeln en gång i tiden kommer den här typen av regimer att förpassas till historiens skräphög. Därmed är det svårt att se hur förespråkarna av vapenexport till diktaturer kan vinna kriget - om uttrycket tillåts.*

Mot den bakgrunden är en affärsstrategi som går ut på att öka lönsamheten genom att exportera vapen till diktaturer riskfylld. I förlängningen hotas även försvarsindustrins legitimitet. Istället vore det naturligt om försvarsindustrin anammade en strategi som går ut på att utveckla det försvarsindustriella samarbetet med länder som det finns ett brett stöd för att Sverige ingår i en säkerhetsgemenskap med. De nya moderaternas ställningstagande för vapenexport till diktaturer är ännu svårare att förstå. Debatten om vapenexport till diktaturer är möjligen inte som att vara på rätt sida historien i frågan om rösträtten, men i ett historiskt perspektiv kommer det inte att gå att försvara att alliansregeringen ökade vapenexporten till arabiska diktaturer kraftigt samtidigt som den arabiska våren inleddes.

* Faktum är att bristen på legitimiteten för regimer som den saudiska förklarar varför de vill ha ett militärt samarbete med just Sverige. Som Bildt också har påpekat finns det ju andra länder som de kan köpa pansarvärnsgranater av. Fördelen med ett samarbete med ett litet, demokratiskt land som Sverige är att vi ger den saudiska regimen extra legitimitet.

Men även samhället har ett ansvar.  Nedan finner ni den motion till Folkpartiets landsmöte i höst som jag har skrivit och som även Simon Hedlin Larsson, Rickard Malmberg och Daniel Andersson står bakom.

Medan de flesta andra europeiska länder är på väg att få bukt med läktarvåldet växer huliganismen i Sverige. Under 2010 uppstod bråk i samtliga kvalomgångar till Champions League och Europa League (andradivisionen i Europa) som 2009 års svenska mästarlag, AIK, deltog i. Tolv AIK-anhängare greps i samband med bortamatchen mot luxemburgska Jeunesse Esch. Fem poliser fick uppsöka sjukhus. Efter den avgörande kvalmatchen till Champions League mot Rosenborg bötfälldes AIK av UEFA. Stora bråk utbröt även efter AIK:s kvalmatch till Europa League mot Levski Sofia från Bulgarien. Då attackerades det bulgariska lagets spelarbuss och Uefa-delegater.

2011 började lika illa som 2010 slutade. Rökgranater skadade en av linjedomarna i den allsvenska matchen mellan Syrianska och AIK den 25 april. Syrianska tilldömdes segern och Stockholmslaget bötfälldes med 150 000 kronor.

Svt:s expert Thomas Wernersson anser att ”Sverige ligger i botten av Europa när det gäller att hantera huliganer. Dels är inställningen för naiv, dels är det för dålig organisation runt matcherna”. Svenska fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell avsäger sig däremot allt ansvar för läktarvåldet. Enligt Lagrell är det samhällets problem. Det är bara riksdagen ”som kan göra något åt huliganbrotten”. Vidare anser Lagrell att svensk fotbolls konkurrenskraft hotas om vi låter klubbarna ta ett större ansvar. Han har fel i båda avseendena. Våldet på och kring våra arenor är i första hand klubbarnas och Svenska Fotbollförbundets ansvar – inte skattebetalarnas. När det gäller argumentet om svensk konkurrenskraft talar erfarenheten för det motsatta. Det är länder som inte tar tag i läktarvåldet som förlorar i konkurrenskraft. Under 1980- och 90-talet tappade engelska klubbar mark i Europa sedan läktarvåldet hade fått fäste. Svensk klubbfotboll har tappat i konkurrenskraft på 2000-talet i takt med att en sunkig supporterkultur har spridit sig. När ett land vågar ta tag i problemet ökar däremot på nytt klubbarnas konkurrenskraft. Utvecklingen i England på 2000-talet illustrerar detta.

Det går att komma tillrätta med läktarvåldet, men det krävs vilja och ansvarstagande från alla inblandade parter. Våld, hot och huliganism håller på att bli återkommande del av fotbollen i Sverige. Kärleken till idrotten riskerar att gå förlorad. Det är dags att vi reagerar och återtar makten över Sveriges nationalsport.

Förslag till landsmötesbeslut:

1. Folkpartiet ska verka för att alla professionella svenska klubbar, oavsett bolagsrättslig status, ska kunna avkrävas betalning för polisens bevakning på och i anslutning till arenan.

2. Folkpartiet ska verka för ett regelverk som innebär att en klubb som inte klarar av att upprätthålla ordningen ska kunna tvingas att reducera antalet åskådare tills den klarar av att göra det. När problemen bemästras eller försvinner kan antalet åskådare på nytt trappas upp. Bakslag resulterar på nytt i färre åskådare.

3. Folkpartiet ska verka för att samhället ställer krav på att elitklubbarnas biljetter till fotbollsmatcher blir personliga, t.ex. genom att göra detta till ett villkor för matchtillstånd.

I debatten: Folkpartiet på Brännpunkt, Utvecklingen i Storbritannien, 18-åringen bortförd.

Folkpartiets ekonomiska politik

På landsmötet 2009 beslutade Folkpartiet att driva följande frågor i skattepolitiken:

• en ny stor skattereform.
• en obligatorisk och allmän arbetslöshetsförsäkring
• avskaffad värnskatt och sänkt statlig skatt
• sänkt kapitalinkomstskatt
• slopade fåmansbolagsbeskattning (3:12-reglerna)
• sänkta arbetsgivaravgifter
• skatteincitament för satsningar på riskkapital genom riskkapitalavdrag.

Folkpartiet har tidigare sagt sig vara berett att höja koldioxidskatten inom ramen för en skatteväxling från arbete till utsläpp. Fp vill vidare se ett skattegynnat kompetenskonto som möjliggör livslångt lärande i arbetslivet och förespråkar en modernisering av LAS som går ut på att alla företag ska få undanta två personer från turordningsreglerna. Om arbetsmarknadens parter inte kan komma överens om reformer som innebär att kompetens får större genomslag vid uppsägning, öppnar Folkpartiet för att öka antalet undantagna till fyra.

Endast en av Fp-landsmötets prioriteringar har hittills fått genomslag i alliansens ekonomiska politik fram till 2014 – sänkningen av den statliga skatten via höjd skiktgräns.

Centerpartiets ekonomiska politik

Ungefär samtidigt som Folkpartiet höll landsmöte i november 2009 presenterade Centerpartiet sin skatterapport inför valet 2010. Rapporten innehöll följande prioriteringar:

• en ny stor skattereform
• utökat jobbskatteavdrag
• sänkt statlig inkomstskatt med fem procentenheter
• sänkta arbetsgivaravgifter
• slopad fåmansbolagsbeskattning
• halverad moms för tjänsteföretag
• inkludering av IT-tjänster i HUS-avdragen
• ett skattegynnat Framtidskonto
• höjd koldioxidskatt

Centerpartiet har slutligen en ambitiösare reformagenda för LAS än Folkpartiet. Alla företag ska få undanta 10 personer från turordningsreglerna i LAS.

Utfallet i alliansförhandlingarna blev något mindre magert för Centerpartiet. Såväl ett utökat jobbskatteavdrag som sänkt restaurangmoms (som ersatte det dyrare förslaget om halverad tjänstemoms) och sänkt statlig inkomstskatt vann gehör i alliansförhandlingarna.

Förutsättningar för samarbete Fp-C i den ekonomiska politiken?

Finns det mot denna bakgrund förutsättningar för ett samarbete Fp-C som skulle kunna förnya alliansens ekonomiska politik?

En analys av respektive partis positioner ger blandade svar på den frågan. På flera områden finnas det en samsyn mellan C och Fp kring en ekonomisk reformagenda. I andra frågor finns det motsättningar.

Samsynen gäller kraven på

• en ny skattereform
• sänkt statlig inkomstkatt som ger lägre marginalskatter
• slopad fåmansbolagsbeskattning
• sänkta arbetsgivaravgifter
• höjd koldioxidskatt
• kompetenskonto/framtidskonto
• modernisering av LAS

Det finns dock även skillnader mellan C och Fp. Centerpartiet ansluter sig till Moderaterna i synen på jobbskatteavdraget. Folkpartiet slutade däremot att aktivt stödja fler jobbskatteavdrag efter genomförandet av det tredje steget den 1 januari 2009 (i linje med Konjunkturinstitutets rekommendationer). Centerpartiet vill vidare att staten stimulerar tjänstesamhället genom en sänkning av momsen på tjänster. Folkpartiet har snarast profilerat sig som Sveriges mest industrivänliga parti. Därutöver anför Fp starka nationalekonomiska argument mot differentierade momssatser. Tjänstesamhället måste kunna växa sig starkt på egna meriter, inte för att samhället diskriminerar varuproduktion skattemässigt. Miljövinster uppnås som vanligt bäst genom att källan till problemen, t.ex. utsläpp, beskattas hårdare – inte genom en generell diskriminering av varor. Här finns en klyfta mellan de båda partierna.

Slutsatsen är att det finns grund för ett samarbete på en rad områden som skulle kunna innebära förnyad reformkraft åt alliansens ekonomiska politik. På andra områden finns det däremot klyftor mellan Folkpartiet och Centerpartiet i synen på hur tjänstesamhället och framväxten av ett mer hållbart samhälle bör stimuleras.

Slutligen: Jag förespråkar inte en sammanslagning mellan Fp och C som t.ex. Adam Cwejman och Magnus Andersson. Jag tycker däremot att analysen ovan visar att det är värt att överväga ett fördjupat samarbete inom den ekonomiska politiken.  

Bloggar: Martina Lind, Annie Johansson, Roger Haddad.

I nyhetsflödet: DN, Svd.

Till att börja med konstaterar jag det andra har gjort före mig. Vi vann valet. Det vi har kämpat för under fyra års tid blev verklighet. Genom allianssamarbetet har Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna lyckats bryta Socialdemokraternas hegemoni över svensk politik. Det gör Sverige friare. Det gör Sverige till ett bättre land att leva i. Det är självklart en framgång.

Å andra sidan förlorade Alliansen sin majoritet. Dessutom kom det in ett parti med nynazistiska rötter i Sveriges Riksdag. Detta är lika självklart en besvikelse. Det innebär att det blir svårare att genomföra större politiska reformer under den kommande mandatperioden. Däremot råder det inte något politiskt kaos i Sverige. Landet kommer att kunna regeras även under de kommande fyra åren.

Folkpartiets valresultatet på riksplanet var ok, men ger inte upphov till några glädjesprång. Folkpartiet har betydligt högre ambitioner än 7 procent. I Stockholms stad gick vi framåt, men vann inga nya mandat i fullmäktige. Det är vidare oroande att alla allianspartier utom Moderaterna tappade i riksdagsvalet. Grundpremissen för alliansprojektet är att alla ska bidra och att alla ska tjäna på samarbetet. Så har det inte blivit och det är ett problem. Problemet illustreras kanske tydligast av att “alliansregeringen” efter valet har döpts om till “Reinfeldts regering” i medierna.

Vid ett senare tillfälle ska jag att leverera en mer utförlig framtidsanalys för Folkpartiets räkning. Här följer dock en kortversion av hur jag tycker att vi bör utveckla vår politik: (1) Sätt frihetsbudskapet i centrum (2) Utveckla den ekonomiska politiken (3) Bedriv opinionsbildning för tolerans och öppenhet (4) Bredda politiken.

För min egen del var valresultatet också fullt godkänt, men jag blev inte invald i Riksdagen eller Stockholms kommunfullmäktige. Totalt fick jag 113 kryss: 60 kryss i valet till Riksdagen och 53 kryss i fullmäktigevalet. Ett stort tack till alla som har stött mig och röstat på mig! Ert stöd betyder mycket. Exakt vad valresultatet innebär för min egen framtid i politiken har jag god tid att fundera på, men de två val (2009 och 2010) som jag har deltagit i som kandidat har under alla förhållanden varit enormt spännande och lärorika. Jag har mycket att erbjuda Folkpartiet och svensk politik även framöver. I vilken form det blir får framtiden utvisa.

Helt säkert är att jag kommer att fortsätta att driva på för en mer tillväxt- och framtidsorienterad ekonomisk politik. Jag har upprepat det till leda under valrörelsen, och jag kommer att fortsätta göra det: arbetslinjen räcker inte om vi vill rusta Sverige för framtidens kunskapssamhälle. Som Hans Bergström argumenterar för i dagens DN är alliansens valmanifest tunt när det gäller framtidsorienterad ekonomisk politik. Ett femte jobbskatteavdrag kryddat med sänkt restaurangmoms (”sänkt moms på varm korv” som Johan Norberg uttrycker det i Metro) är inte svaret på hur vi skapar en öppen och dynamisk kunskapsekonomi i Sverige. Folkpartiet har goda förutsättningar att ta initiativ till en debatt om framtidens ekonomiska politik. Den debatten bör inledas snarast.

Jag kommer nu att lägga ner bloggen i dess nuvarande form. Den skapades för valkampanjerna 2009 och 2010. Möjligen återuppstår den framöver i modifierad form. I så fall kommer den i ännu högre utsträckning att behandla ekonomisk politik. Jag föreställer mig att det blir färre inlägg, men med högre kvalitét.

Jag vet inte hur mina nya vänner i bloggosfären upplever det, men för mig har bloggandet utvecklats till ett personligt konstverk – en sorts installation. Men även konstverk måste avslutas och nu är rätt tid att göra det. Tack för den här tiden! Det har varit roligt.

Vännerna i bloggosfären: Seved, Kent Persson, Peter Andersson, Per Ankersjö, Tokmoderaten, Mark Klamberg, Rasmus, Mary X. Jensen, Pophöger, Annika Beijbom, Sörliden, Adam Cwejman, Peter Soilander, Hans Åberg, Jesper Svensson, Pär Gustafsson, Madeleine Sjöstedt, Lotta Edholm och Martina Lind.

Andrea som tog fantastiska foton. Magnus som har hjälpt mig med bloggen. Christian, Mojtaba, Jessica, Arne, Andreas, Ulf och syster Karin som alla har hjälpt till att dela material och sätta upp affischer, samt Haralampos som har hjälpt med faktakoll och med att bolla politik. Tack även till övriga medlemmar i vårt härliga gemensamma team, Folkpartiet mitt i livet, dvs. Seved, Isabel och Martin. Och sist men inte minst till min älskade sambo Marie som tålmodigt har stått ut med mig under de senaste sex veckorna.

Ni anar inte hur mycket ert stöd har betytt! Senare i höst har vi en riktig brakmiddag hemma hos oss för att fira och för att reflektera över valrörelsen. Nu ska jag rösta.

Valdagen är demokratins högtidsdag. Låt inte det bli dagen då Sverige röstar in ett f.d. nynazistiskt parti i Sveriges Riksdag. Det vore en skam för vårt land.

I nyhetsflödet: DN, Svd.

1. En grundmurad liberal kompass

Det behövs fler starka och glasklara liberaler i Riksdagen. Jag är en sådan. I framtiden bör Folkpartiet sätta friheten i centrum för det liberala budskapet. Den nuvarande betoningen av kunskap och det personliga ansvaret är inte fel, men det är frihetsbudskapet som behöver putsas upp. Liberalismen handlar om att utvidga individens frihet. Det är och förblir vår huvuduppgift. Läs mer om min ideologiska varudeklaration här.

2. Framtidens kunskapsekonomi

I min framtidsvision är Sverige en öppen och modern kunskapsekonomi. Utbildning ska löna sig och det ska vara möjligt att skapa en förmögenhet genom hårt arbete.

Regeringens betoning av arbetslinjen är bra, men den räcker inte som svar på hur vi rustar Sverige för framtiden. Det är inte bara jobben utan även kvalitén i de jobb som skapas som betyder något. Om vi vill förbereda Sverige för framtidens kunskapsekonomi, måste tillväxt och ökad avkastning på utbildning bli centrala prioriteringar framöver. Om du vill att Folkpartiet återigen ska bli en stark kraft i den ekonomiska politiken bör du kryssa mig. Jag har kompetensen. Jag har kunskapen. Jag har kraften.

3. Politik är att vilja

Som en kritik mot amerikanska politiker som bara sitter på sina taburetter i Kongressen och bevakar positioner sa en gång min professor i historia på Georgetownuniversitetet i Washington så här:

Det går inte att samla på makt. Den som inte utöver makt har aldrig haft den.

Om du ger mig ditt förtroende kommer jag att göra någonting av det mandatet. Jag kommer aldrig att samla på makt. Jag är i politiken för att skapa ett liberalare Sverige.

4. Fem politiska krav

Under valrörelsen har jag prioriterat fem politiska krav. Du finner dem här.

5. Tio framtidsvisioner

Under valrörelsen har jag presenterat tio visioner för Sverige. Du finner dem här.

- – -

I nyhetsflödet: Aftonbladet, Svd, Svd2, DN, DN: Brors, DN2, DN3, Expressen, Expressen2, Expressen: ledare, Svd: ledare, DN: ledare, DN: Hanne Kjöller om vänsterns brist på respekt för yttrandefriheten.

1. Ett helt och fritt Europa
2. Det fossilfria samhället
3. Ett samhälle befriat från könsroller
4. Stanford till Stockholm
5. Möjligheternas land
6. Full sysselsättning
7. Sy ihop stad och land
8. Ett Stockholm utan köer
9. Framtidens kunskapssamhälle 
10. Störst av allt är friheten

Inför valet på söndag försöker det rödgröna blocket krama politiska vinster ur den oro över sjukförsäkringsreformen som finns i landet. Det är naturligt från deras perspektiv. För att skapa en trygg sjukförsäkring för framtiden krävs dock en mer nyanserad debatt. Nedan bemöter jag därför kritiken.

Grundprincipen för regeringens sjukförsäkringsreform är att den som är för sjuk för att arbeta ska ha en god sjukersättning eller förtidspension. Efter två och ett halvt års sjukskrivning görs dock en prövning under tre månader om det finns arbetsförmåga. Om någon då bedöms sakna förmåga att arbeta går han eller hon därefter tillbaka i sjukskrivning eller förtidspension. Under de tre månaderna får man en ersättning som motsvarar a-kassa. Någon “utförsäkring” sker aldrig utan man byter bara konto hos Försäkringskassan.

Skälet till att alliansregeringen reformerade sjukförsäkringen var att Sverige bafann sig i en situation då människor stängdes ute från möjligheten att komma tillbaka genom långa sjukskrivningar och slentrianmässiga förtidspensioneringar. Världens friskaste folk var världens mest sjukskrivna och människor halkade allt längre från arbetsmarknaden. Under det nya systemet görs istället rejäla satsningar på rehabilitering.

När en stor reform genomförs kan dock människor hamna i kläm. Därför har det gjorts kontinuerliga förändringar av regelverket. Det måste vi fortsätta att göra. Det är viktigt att alla svenskar känner att de kan lita på det nya systemet och att reformen uppfattas som rimlig och rättvis.

I debatten förekommer även flera fall där det framstår som direkt stötande att de inte har fått sjukpenning. Ett sådant är Aftonbladets berättelse om Annica Holmquist som lider av en svår muskelsjukdom och som Försäkringskassan har hänvisat till socialbidrag. Läs vad Annicas dotter Emilie skriver om fallet här. Frågan togs även upp i kvällens slutdebatt i Svt. Så som Aftonbladet beskriver fallet ska regelverket inte tolkas. När det inte finns några förutsättningar för att en person att komma tillbaka i arbete ska han eller hon självfallet få ersättning i form av sjukskrivning eller förtidspension. Efter att Annicas fall nu uppmärksammas har Försäkringskassan meddelat att det tas upp till ny prövning. Det är bra. Hon ska inte tvingas leva på socialbidrag.

Slutligen: Mona Sahlin påstod i går i debatten i TV4 igår att en döende cancersjuk person inte får sjukpenning. Så ser regelverket dock inte ut. Den som är döende eller svårt sjuk i cancer har rätt till sjukpenning utan tidsgränser.

I nyhetsflödet: DN om Annicas fall.

Läs även vad Erik “Pophöger” Svansbo, Mark Klamberg, Peter Andersson, Tokmoderaten, Rasmus och Frank skriver.

1. Framtiden börjar i klassrummet

Det genomgående temat i Folkpartiets valrörelse har varit att bygga framtidens kunskapssamhälle från grunden. En skola som rustar barn och ungdomar med kunskaper är samhällets viktigaste bidrag för att de ska kunna utvecklas till trygga individer som tar ansvar för sig själva och varandra. Kunskap och utbildning ger också människor möjlighet att bryta med sitt sociala arv. Därför är det så viktigt att alliansregeringens skolreformer fullföljs under nästa mandatperiod. En helomvändning i skolpolitiken med en Sahlinregering vore djupt olyckligt för Sverige.

Forskning visar att elever som tidigt hamnar efter får svårt att ta igen det senare. Därför har vi genomfört budgetförstärkningar riktade till de lägsta årskurserna. Insatser sätts in tidigare för att eleverna ska nå målen. Vi vill också att elevernas kunskaper följs upp tidigare och tydligare genom nationella prov i årskurs 3 och betyg från årskurs 6. Enligt en aktuellt rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) är betyg bra för barn som kommer från hem utan studetradition och som har sämre studieresultat.

2. Unga ska ha jobb

Ett av Sveriges största samhällsproblem är att vi har hög ungdomsarbetslöshet. Länder med lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige, däribland Tyskland och Danmark, har ett lärlingssystem. En stor del av de praktiska yrkesutbildningarna sker där direkt på arbetsplatsen istället för på en gymnasieskola. Det gör att eleven får bättre kontakt med arbetslivet och tillägnar sig de kunskaper som behövs på en arbetsplats. Samtidigt får lärlingarna betalt under studietiden.

Folkpartiet och Alliansens vill att systemet med lärlingar utvecklas i Sverige. Eleven, skolan och arbetsgivaren etablerar ett utbildningskontrakt där det framgår villka mål och färdigheter eleven ska uppnå under sin lärlingsperiod. Utöver utbildningskontraktet är eleven även anställd direkt av arbetsgivaren och erhåller en lärlingslön som är något lägre än full lön. Den rödgröna oppositionen säger nej till det här förslaget.

3. En fossilfri energiproduktion

Målet med Folkpartiets energipolitik är fossilfri elproduktion. I framtiden ska Sverige inte ha en energisektor som släpper ut växthusgaser. Punkt slut. Därför anser vi att kärnkraften bör behållas efter 2020. Det är långt ifrån den enda energipolitiska åtgärd som krävs, men åtminstone den behövs för att vi inte ska bli beroende av utländsk olja eller gas.

Energikonsulten Pöyry har jämfört de båda blockens energipolitik enligt två scenarier. Resultatet visar att såväl elpriser som koldioxidutsläpp blir betydligt lägre med alliansens energipolitik. Elpriset blir 20 procent lägre och koldioxidutsläppen minskar med 4 miljoner ton. Orsaken stavas kärnkraft. De rödgröna väljer att inte prioritera lägre koldioxidutsläpp i sin energipolitik. Istället är avvecklingen av kärnkraften överordnad.

Om valet i nyhetsflödet: DN, DN: Åhman, Svd: Reinfeldt och femhundralappen.