Dagens rödgröna vallöfte är bra. Studiemedlet har halkat efter och behöver höjas. Folkpartiets och alliansens motsvarande förslag från tidigare i veckan var dock av skarpare karaktär än den rödgröna “reformambitionen”. Som student är det alltså lite säkrare att rösta på Folkpartiet om man vill ha höjt studiemedel med 500 kronor till 9100 kronor redan nästa år. Alliansen vill också höja fribeloppet till 137 000, vilket förbättrar studenternas möjligheter att klara sig ekonomiskt under studietiden. Det innebär att studiemedlet inte riskerar att påverkas negativt av extraknäck och sommarjobb.
Om Sverige ska bli en vinnare i framtidens kunskapsekonomi förutsätter det en välutbildad befolkning med kunskapsnivåer som motiverar höga löner. Därför är det positivt att det förefaller råda bred politisk enighet om höjda studiemedel. Noterbart är också att dagens rödgröna utspel för en gångs skull inte innehåller några negativa budskap.
Slutligen en kommentar till diskussionen om avvägningen bidragsdel – lånedel i studiemedlet. Jag har personligen inga starka synpunkter i den debatten. Man ska dock komma ihåg att det, ur ett fördelningspolitiskt perspektiv, är bättre att lägga tonvikten på lånedelen. Varför? Därför att då lånar individer som kommer att få en relativt hög livsinkomst av sig själva. En hög bidragsdel innebär däremot att alla som inte går vidare till högre studier (och som därmed generellt sett har lägre livsinkomster) tvingas subventionera framtida höginkomsttagare.
Bloggar: Peter Andersson, Stockholms studentkår.
I nyhetsflödet: DN, Svd, Svd: Reinfeldts reaktion.
Per!
Det där med fribeloppet påverkar bara “tekniker , naturvetare och medicinare”. För samhällsvetarna spelar det ingen roll, för när vi söker olika extrajobb så blir vi bortsorterade/bortvalda gång efter gång.
Det är ingen lögn utan det baserar jag på min egen erfarenhet av hur jag blir behandlad överallt där jag söker jobb.
Jag började söka jobb redan i början av min utbildning, men jag märkte tyvärr att jag inte fick något tillbaka för min ansträngning eftersom det var tvärt och direkt “NEJ TACK” överallt från alla arbetsgivare. Några av dem kontaktade jag och bad om en förklaring men alla av dem bara “svamlade” och kunde inte ge mig några förklaringar. Jag hade gjort allt som de rekommenderar när man skall söka jobb. Har varit mycket noggrann och professionell av mig och jag har till och med låtit expertis granska mina ansökningshandlingar och ingen har haft något att anmärka på.
Alltså håller det inte att påstå att det bara handlar om konkurrens eller något annat irrelevant. Jag tror snarare att många av de jobb som utannonseras antagligen är som i Amerika och andra länder, nämligen så kallade “job scams”. Jag tror det är särskilt vanligt inom bemanningsbranschen.
Jag har också läst på att det är mycket vanligt inom bemanningsbranschen i andra länder att man lägger ut annonser för jobb som egentligen inte finns bara för att få in en massa CV och förhoppningsvis komma åt individernas referenser för att använda detta för egen vinning, inte för att hjälpa individen att komma in på arbetsmarknaden.
Har nämligen läst på att det är mycket vanligt att man inom bemannings och rekryteringsbranschen väljer bort de som har gedigna studiemeriter och som sköter sina studier och som är samhällsvetare. Och är man med i facket, då blir man definitivt bortvald/bortsorterad oavsätt hur aktiv man är med att söka jobb.
De sorterar också bort de som vet vilka lagar och regler som gäller och som insisterar på kollektivavtalsenliga löner.
Så , Alliansen borde städa upp i bemanningsträsket och få bort det eviga missbruket av otrygga korttidsanställningar som är kortare än 1 månad. Det är numera på tok för vanligt att man kör med 3 dagars kontrakt, 10 dagars kontrakt osv. Detta är inte alls okej enligt mig.
Speciellt som hyresvärdar och bostadsrättsföreningar kräver att de som är intresserad av bostad har ett heltidsjobb, dvs en tillsvidareanställning med relativt hög lön. Detta gör att ungdomar i Sverige aldrig kan efterfråga en egen bostad utan de tvingas in på den svarta marknaden…så kallade “svartkontrakt” , eller att sova någon natt då och då på någon väns soffa , och resten av tiden tvingas de sova i trappuppgångar som de hittar, eftersom in på bostadsmarknaden släpps de inte i Sverige.
Eftersom ungdomarna i Sverige vill kunna flytta hemifrån precis som ungdomar i andra länder så är det rimligt att det går att hitta heltidsjobb/tillsvidareanställningar inom seriösa företag och som ger en den trygghet som behövs för att kunna skaffa sig en egen bostad. Ingen skall tvingas bli inneboende hos någon annan mot sin egen vilja, för då är det inte frihet för individen.
Allt handlar i grund och botten om vilken människosyn man har!.
Lärlingsjobb på gymnasiet är ett bra steg som Regeringen tagit, men man måste våga se längre än till gymnasiet. Vi måste våga inse att det finns andra ungdomar också, tex nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade från universitet och högskolor som inte släpps in på arbetsmarknaden oavsätt hur många 10.000-tals jobb de söker över hela landet. Problemet handlar i grund och botten om att universiteten och högskolorna har fått för stor frihet vad gäller att bygga upp sina utbildningar utan att ta hänsyn till hur verkligheten ser ut när studenterna sedan tar examen.
Särskilt stort är problemet inom de teoretiska samhällsvetenskapliga programmen. Det vet jag av egen erfarenhet och jag har försökt presentera förslag på vad man kan göra baserat på gedigen kunskap om detta från andra länder där man lyckats mycket bra med denna samverkan mellan akademi och verklighet.
Men, här i Sverige så är det ingen som lyssnar på studenterna och deras intressen, och då särskilt att de får förståelse för det här med sitt intresse av att bli anställningsbara. Det vet jag själv efter att ha presenterat en omvärldsanalytisk rapport kring det här med samverkan mellan akademi och verklighet inom ramen för utbildningen i Omvärldsanalys. Det blev ett himla skrikande och läraren förnedrade mig genom att sänka ner mitt betyg på utbildningen mycket. Så, jag vet att personalen ute på universitet och högskolor SKITER i studenternas anställningbarhet, och de använder ofta argumentet att “vi tjänar inga pengar” på att samverka med verkligheten eller det omkring liggande samhället.
Så, när studenterna närmar sig slutet på sin utbildning så inser de att det inte har varit värt varken tid, pengar eller ansträngningen eftersom nu sitter de där med en skuld på 300.000 – 500.000 och
några jobb får de inte oavsätt hur hårt och professionellt de anstränger sig. Detta bara därför att arbetsgivarna dömer dem på förhand som oanställbara baserat på att de är samhällsvetare och att dessa teoretiska program många gånger har dålig eller ingen samverkan med verkligheten/arbetsmarknaden/näringslivet.
Därför måste vi se till så att dessa personer kan få den hjälp de förvägras av universitet och högskolor och i slutändan staten.
Man skulle kunna göra som så att man ger en tydlig order till universitet och högskolor att hjälpa de studenter som vill satsa
på att bli anställningsbara att de kan få möjlighet att använda sista året av sin utbildning till att söka jobb på plats i länder där de vet att det finns jobb genom olika jobbdatabaser. Tex så kan man hitta på Monster.com, Monster.ca, Simplyhired.com och Simplyhired.ca att det växer fram ganska mycket nya jobb i hela Nordamerika. Jobb inom massvis med olika branscher och områden. Det finns till och med Entry Level Jobs för just nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker, men även Entry Level Jobs, för de som kommer direkt från Gymnasiet.
För man kan kapa bort en del onödig teori och bara behålla uppsatsskrivandet sista året och inte ha några föreläsningar eller seminarier. Kontakt med handledare osv kan ske via nätet, och på så vis skulle de kunna fokusera bättre på sin anställningsbarhet.
Tex genom att få tillgång till olika Internships abroad som man hittar via portalen Idealist.org , men även få tillgång till den expertis som finns i andra länder vad gäller samverkan mellan akademi och verklighet.
Jag tycker inte det är bra Per. Mycket mer på bidragsdelen än på lånet. Det är inte att vara student som ska löna sig utan att ha studerat.
Eh…allt är ju “reformambitioner” så glöm att någon får se något av det någonsin. I alla fall inte i den närmaste mandatperioden. Utrymmet är redan förbrukat i de rödgrönas budget flera gånger om.
Helena och Peter: Förslaget ligger nära vårt eget som jag jublade över på bloggen för några dagar sedan. Ett bra förslag blir ju inte dåligt för att den har en rödgrön avsändare. Som jag påpekar bör dock den student som vill känna sig säker på få höjt studiemedel från den 1 januari 2011 rösta Fp då vårt förslag har högre prioritet i alliansens budgetförslag. Med Folkpartiets förslag får studenter med säkerhet 500 kronor mer i månaden från årsskiftet. Jag påpekar också det du är inne på Helena. Om man vill minska klyftorna bör tyngdpunkten i studiemedlet ligga på lånedelen.
Till sist kan man konstatera att det är ännu ett vallöfte som slukar mycket budgetutrymme och som handlar om annat än den välfärd som de påstår att de prioriterar.
Hett tips om du vill bättra på din trovärdighet: se till att veta vad du skriver om. 8 140 kronor (vilket är vad CSN ligger på idag) plus 500 kronor blir inte 9 100 kronor ens med den mest välvilliga avrundning.
“Om man vill minska klyftorna bör tyngdpunkten i studiemedlet ligga på lånedelen”
Du menar alltså att den som studerar till att bli t.ex läkare skall få ännu högre skuldbörda medan den som studerar till något som kräver lite mindre studier t.ex ingeniör skall få mindre skuldbörda?
Eller hur menar du att klyftorna skall minska?
[...] Mikael och Altenberg och Thomas och [...]
Knapsu: Ja, precis så. En läkare som studerar längre får rimligen ta mer lån än den som studerar kortare tid, t.ex. till undersköterska. Läkaren har dessutom en betydligt högre livsinkomst att se fram emot. Men jag vill också att utbildning ska löna sig. Därför bör värnskatten slopas och den statliga skatten sänkas. Värnskatten är en straffskatt på utbildning.
AE: Du har rätt. Höjningen är 500 kronor till 8640.
[...] och jämför de olika blockens besked, Även Petter Forkstam, Peter Andersson, Mikael Andersson, Per Altenberg, Jakop Dalunde, Christian Stråhlman, [...]