I morgon delas riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ut - även kallat nobelpriset i ekonomi. Min favorit heter Paul Romer, forskare vid Stanforduniversitetet i USA. Romer var under 1980-talet den forskare som bidrog allra mest till framväxten av den så kallade nya tillväxtteorin inom nationalekonomin.
I förhoppningen om att priset går till forskning om ekonomisk tillväxt delger jag er en sammanfattning av just denna forskning. Den är delvis baserad på ett avsnitt ur en rapport jag skrev för Kommerskollegium för några år sedan.
Den tidiga forskningen om ekonomisk tillväxt fokuserade på produktionsfaktorer som arbete, kapital och (senare) humankapital. Kapitalackumulering i form av högt sparande var t.ex en viktig ingrediens i de asiatiska tigerekonomiernas ekonomiska framgång. När alliansregeringen prioriterar arbetslinjen beror det bland annat på att ett ökat arbetsutbud leder till ekonomisk tillväxt så att den gemensamma kakan växer.
Men mer kapital och ett större arbetsutbud är inte de enda drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt. Teknisk innovation är en ännu viktigare faktor. Fram till början av 1980-talet behandlades teknologi som manna från himlen i forskningen om ekonomisk tillväxt. Den neoklassiska teorin brydde sig inte om att försöka förklara orsakerna till teknisk innovation och gav således inte heller någon vägledning om vad politiker kan göra för att snabba på utvecklingen.
Under 1980-talet utvecklade därför Paul Romer och hans kollegor en ny tillväxtteori som betraktade teknologisk innovation som en “endogen” variabel, dvs. en variabel som går att påverka. Den nya tillväxtteorin strävade efter att förklara orsakerna till teknologisk innovation och vad politiker kan göra för att påverka innovationstakten. Bland de faktorer som idag anses viktiga för att stimulera tillväxt finns fungerande riskkapitalmarknader, en konkurrenskraftig miljö för forskning, utveckling och entrepenörskap, det immaterialrättsliga regelverket, samt en frihandelsvänlig ekonomisk politik. Om Anders Borg pratar för mycket arbetslinje på regeringens sammanträden så bör forskningsministern påminna honom om att forsknings- och utvecklingsklimatet i Sverige är minst lika viktig för att den gemensamma kakan ska växa. Detta är också en av huvudpoängerna i globaliseringsrådets slutrapport och ett av skälen till att Folkpartiet betonar att det nu är viktigt att omsätta dess slutsatser i en framåtblickande ekonomisk politik.
På 1990-talet och framåt har institutionella faktorer betonats inom ramen för den nya tillväxtforskningen. Nobelpristagaren i ekonomi, Douglass North (1990), framhöll t.ex. att ett lands politiska och ekonomiska institutioner är avgörande för dess ekonomiska framgång. Bland de institutionella faktorer som förknippas med ekonomisk tillväxt finns skydd för äganderätten, en väl fungerande rättsstat, frånvaro av korruption och en stark social sammanhållning.
Färsk forskning från Harvardprofessorerna Robert Barro och Charles Redlick visar slutligen att marginalskattesänkningar har positiva effekter på tillväxten. Deras resultat innebär vatten på kvarnen för oss som vill sänka världens högsta marginalskatter så att alla svenskar åtminstone får hälften kvar av en löneökning.
[...] Comments « Ekonomipriset till Paul Romer för ekonomisk tillväxt? [...]