Per Altenberg – ett liberalare Sverige

Pensionärernas röster är till salu. Så tycks åtminstone de politiska partierna resonera. Valrörelsen 2010 håller på att utvecklas till ren budgivning om pensionärernas röster.

Såväl moderater som socialdemokrater väljer att lägga nästan allt tillgängligt budgetutrymme nästa år på skattesänkningar för pensionärerna. Och vi som trodde att valrörelsen skulle handla om jobben. Mitt eget parti är inte på något sätt oskyldigt. Folkpartiet deltar friskt i den stora pensionärsauktionen 2010.  

Så snart det ena budet om skattesänkningar har lanserats, sockras det av motståndaren. För att nästa dag övertrumfas av någon annan. Det är i skrivande stund högst oklart vilket parti som har lagt det högsta budet. Pensionärerna sitter och knapprar febrilt på sina miniräknare för att ta reda på vem de ska rösta på. Men knappt har de räknat klart förrän de måste börja om från början. Ett nytt bud har kommit in. Det ryktas till och med att Göran Hägglund är beredd att införa en ny skatt på frikyrkliga fastigheter för att skrapa fram några extra miljarder åt pensionärerna.

Det vore futtigt om årets svenska valrörelse utvecklades till en kapplöpning om att tillfredsställa politiskt starka gruppers ekonomiska intressen. Det är rätt, som regeringen har gjort, att sänka skatten för ekonomisk svaga pensionärsgrupper. Men valrörelsen borde handla mer om hur vi rustar Sverige för framtidens kunskapsekonomi. Då är det andra prioriteringar i den ekonomiska politiken som måste få utrymme.

I anslutning till denna debatt vill jag delge er ett citat av pensionären och den f.d. finansministern Kjell-Olof Feldt som 2007 skrev så här om jobbskatteavdragets politiska effekter i ett bidrag till Globaliseringsrådet:

Genom sin storlek (värdesäkrad mot inflationen via prisbasbeloppet) blockerar den andra skattereformer som bättre motsvarar Globaliseringsrådets intresse av att bevara och förstärka den svenska ekonomins konkurrens- och attraktionskraft. Dessutom kan jobbskatteavdraget dränera inkomstskattebasen ytterligare genom att spilla över i en lika stor skattesänkning för landets (växande) skara av pensionärer.

Feldt har alltså blivit sannspådd. Ni som läser denna blogg känner till att jag stödjer de jobbskatteavdrag som regeringen har genomfört, men att jag är kritisk mot fler jobbskatteavdrag. Dels är jobbskatteavdragets effekter på sysselsättningen avtagande. Dels är det fel prioritering inför framtiden. Till dessa båda argument lägger jag nu ett tredje. Regeringen (oavsett partifärg) tycks inte förmå stå emot kompensationskrav  från röststarka grupper som inte omfattas av jobbskatteavdraget.

Det ansvarsfulla inför framtiden är inte att lägga till “..om statsfinanserna tillåter” på alla vallöften. Det ansvarsfulla är att göra prioriteringar i den ekonomiska politiken som rustar Sverige för framtidens kunskapsekonomi.

I nyhetsflödet: Svd, Expressen, Expressen2, Expressen3, Expressen: ledare, DN: Brors, Expressen måndag, DN debatt tisdag.

Lotta Olsson vill återföra valdebatten till jobben. Röda Berget stödjer däremot s-utspelet om lägre skatter för pensionärer.  Jan Rejdnell påpekar det orimliga i att S föreslår stora skattesänkningar för pensionärer samtidigt som de kritiserar alliansen för att sänka skatterna.  Även Rasmus och Mikael Olsson skriver om pensionärsskattedebatten. Nonicoclolasos skriver om tisdagens artikel på DN Debatt. Borde inte någon kräva att “löntagarskatten” tas bort?