Det är svårt att kräva även av andra som är utsatta av sjukförsäkringen att gå ut i media. Myten om det omfattande fusket har spritt sig och många sjuka känner både skuld och skam över sin situation. Att det har blivit en skam att vara sjuk i Sverige påverkar självkänslan.

Mycket av min tid går till att försöka få dem som känner att de inte orkar leva längre eftersom de blir så överkörda av en myndighet som de trodde att de skulle få stöd och hjälp av när man blir sjuk och därmed försvagad att ändå orka vidare.

Den största grupp som drabbas av förändringarna i sjukförsäkringen är medelålders kvinnor, varav många inte ens har en dator som idag krävs i många sammanhang. Många har slitit ut sig genom att ställa upp alltför länge för arbetsgivaren i en alltför orimlig arbetsmiljö.
Se http://www.alternativ-debatt.se/ovrigt/bristande_rehabilitering_en_atte.htm
Se även seminarieprogram från 2006 som jag var med och arrangerade:
http://slussa.se/arkiv/sem060424.html

De som berörs av sjukförsäkringen kan eller orkar oftast inte själva protestera. Det vittnar t ex fackförbund, vårdarbetare och handläggare inom myndigheter. Många handläggare tvingas fatta för enskilda destruktiva beslut som de själva egentligen inte står för, pga politiska direktiv.

De som kämpar för FRA-lagen och för miljöfrågor är däremot ofta unga friska människor med stora kontaktnät via internet och som vet hur man kan lobba och skapa opinioner på olika sätt. De får därför snabbt genomslag i den offentliga debatten.

Fortfarande visar t ex de flesta seminarier om sjukförsäkringen endast de “goda exemplen”. Man vill inte ha med exempel på drabbade, vilket vi ofta gett förslag på.

Exempel från i år på att regeringen vill dölja en viktig del av verkligheten:
- Cristina Husmark-Pehrsson vägrade att offentligt ta emot protestlistor med över 100 000 underskrifter.
- Gunnar Axén vägrar träffa de som drabbas av sjukförsäkringen. T ex min väninna som slitit ut sig i arbetet pga sjukförsäkringen och sedan februari inte har någon egen försörjning. Trots det kan han säga att “det inte är något som visar att det är på det sättet”!
- Gunnar Axén vägrar träffa representanter för ideella organisationer med personer som berörs av sjukförsäkringen.
- Gunnar Axén svarar inte på Öppet brev med konkreta frågor som från Nätverk och föreningar för drabbade.

Hur ska man kunna lite på de ansvariga politiker som så aktivt försöker dölja en viktig del av verkligheten?
Som dessutom går ut med desinformation genom att benämna saker så allmänheten förvillas? Att man t ex säger att man inrättar en “rehabiliteringskedja” som inte innehåller någon rehabilitering.

Trots allt hoppas och tror jag att även de flesta av dem som i dag visar distans till utsatta människor ändå vill ha ett medmänskligt samhälle där man har omsorg om dem som har det svårt.
Mycket kanske bara handlar om okunskap..?

Maria Werme