För ett par veckor sedan publicerade Barbro Westerholm (Fp) en artikel i Folkpartiets nyhetsmagasin NU. Istället för oppositionens karikatyrer av effekterna av sjukförsäkringsreformen beskrev artikeln faktiska fall på ett balanserat och sakligt sätt. Jag har fått Barbros och Tidningen NU:s tillåtelse att publicera dessa fall på nytt här på bloggen. Barbro har i sin tur fått grönt ljus från Försäkringskassan för publicering. Den samlade bilden är att de rödgrönas svartmålning av sjukförsäkringsreformen saknar förankring i verkligheten. Istället framstår sjukförsäkringsreformen som en ganska hoppfull reform. Läs även om vad Mary X. Jensen skriver i samma ämne.
- – -
Kvinna i 45-årsåldern som varit arbetslös efter att hennes företag gått omkull. Mycket trasslig social situation i kombination med depressiva besvär. Sjukskriven sedan 2005 av privatläkare utan att ha fått någon behandling vid sidan av piller. Gick in i Arbetslivsintroduktionen i januari 2010. Fick vägledande samtal med arbetspsykolog och valde att fortsätta i Arbetsförmedlingens regi eftersom hon inte upplevde att hennes situation skulle bli bättre av en ny sjukskrivning. Deltar nu i program via AF med sikte på praktik.
Arbetslös man i 30-årsåldern som aldrig arbetat utan gått mellan olika kommunala stödåtgärder, t.ex. arbetspraktik. Har haft tidsbegränsad sjukersättning för depressiva och socialfobiska besvär av öppenpsykiatrin men inte fått någon behandling. Påbörjade redan innan omförsäkringen en åtta veckors kartläggning via kommun och gick därefter in i en fas med aktivt praktikletande under arbetslivsintroduktionen. Började praktisera under februari 2010 med en början om 4 timmar per dag och har sedan trappat upp tiden. Sedan början av juli praktiserar han på ett lager på heltid och AF förhandlar om lönebidrag med arbetsgivaren.
Man, kring 40 år, som varit arbetslös sedan 2005. Har varit sjukskriven sedan 2004 för en reumatisk sjukdom och vissa depressiva inslag. Har ingen utbildning och har tidigare arbetat i fysiskt tunga arbeten. Blev omförsäkrad i januari och började då en åttaveckors praktik i kommunens regi och började sedan en datautbildning via Arbetsförmedlingen vilket inte hade kunnat erbjudas om han varit fortsatt sjukskriven. Kommer efter datautbildningen erbjudas en praktik med möjlighet till anställning.
Arbetslös kvinna i 50 års-åldern som varit sjukskriven av vårdcentralen sedan 2004 för ryggbesvär efter att ha jobbat i tunga arbeten hela livet. Har inte haft någon medicinsk behandling. Började under tiden inom arbetslivsintroduktionen en praktik med enklare arbetsuppgifter hos gammal arbetsgivare redan efter en månad. Har idag en timanställning utan något stöd från AF.
Arbetslös kvinna i 50-årsåldern som tidigare arbetat med tunga arbetsuppgifter. Har varit sjukskriven i många år för diabetes, oklar smärtproblematik och har en besvärlig ekonomisk och social situation som vägts in vid sjukskrivningen. Fick en väldigt engagerad handläggare på AF som såg att det fanns en drivkraft mot arbete där bl.a. den ekonomiska biten spelade stor roll. Påbörjade en lönebidragsanställning under april 2010 där tjänsten i princip var skapad efter hennes förutsättningar av en arbetsgivare med socialt engagemang.
Kvinna kring 35-år med anställning som socialsekreterare. Klarade arbetet i ett halvår innan hon sjukskrevs 2003 för psykiska besvär. Är sjukskriven för bipolär sjukdom, typ två i kombination med emotionellt instabil personlighetsstörning. Har haft en intensiv kontakt med psykiatrin och trots detta blivit så dålig vid upplevd stress att hon blivit inlagd vid ett flertal tillfällen. Kände sig tvungen att gå in i arbetslivsintroduktionen och hade ett möte med handläggare vartefter hon blev inlagd på nytt efter att ha försökt ta livet av sig. Det fungerade alltså inte den här gången men Arbetslivsintroduktionen kommer på sikt att vara hennes bästa chans att komma åter eftersom möjligheterna till individuell anpassning är långt större än i den vanliga samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Kvinna kring 35-år som arbetat inom äldreomsorgen på deltid och varit sjukskriven på halvtid för stresskänslighet sedan 2007. Ingen behandling de senaste två åren. Har tre barn och en resande sambo och upplever inte att hon har tid att arbeta eftersom ingen då kan ta hand om barnen. Varit i arbetslivsintroduktionen och deltagit i olika kurser och tycker att det fungerat bra. Valde att inte fortsätta efter de tre månaderna utan sökte sjukpenning igen vilket hon inte beviljades eftersom det inte var medicinska skäl som hindrade arbete. Har nu återgått i arbete på 80% och är tjänstledig på resterande del och tycker att det fungerar väl.
Kvinna kring 35-år som varit sjukskriven för diskbråck sedan 1998. Har tackat nej till alla former av medicinsk rehabilitering. Kom till första mötet med arbetslivsintroduktionen med korsetten utanför kläderna och släpade ena benet efter sig vilket hon inte gör normalt och var enormt negativ. Jag var övertygad om att hon skulle komma tillbaka och ansöka om sjukpenning igen efter programmet men hon är kvar och söker nu efter praktikplats. Har nu en klart högre tilltro till sin egen förmåga.
Kvinna kring 30 som varit sjukskriven sedan 2004, först för psykiska besvär med självskadebeteende och sedan ryggvärk. Ingen medicinsk behandling och ingen kontakt med läkare mellan de tillfällen då nya läkarutlåtanden utfärdats. Har fått möjlighet att delta i ett flertal rehabiliteringsåtgärder och projekt tidigare men har brutit för att det varit för jobbigt. Läkaren ville inte skriva utlåtande den här gången utan att ha undersökt henne den här gången och konstaterade att det inte finns något fel på henne längre. Hon blev jättearg och förbannade både vården och Försäkringskassan men gick med på att gå in i introduktionen till slut i alla fall för att underlätta vägen tillbaka. Arbetar nu 75% hos den egna arbetsgivaren och håller på att trappa upp till heltid. Ringde för ett par veckor sedan och var jätteglad över att ha kommit tillbaka och sett att det bär. Hon hade aldrig kommit tillbaka om hon inte varit tvungen.
Kvinna kring 60 år som varit sjukskriven sedan 2006 för värk och övervikt. Var väldigt negativ när hon gick in i arbetslivsintroduktionen men upplever nu att hon fått ett bra stöd och har kommit vidare till praktik i lättare arbete där hon inte behöver belasta sina onda knän.
Läs även vad Lilith, Kristina Palmgren, Sarah Karlsson och Edward Riedl skriver.
Du är välkommen att hälsa på mig och se hur verklighetens utförsäkrade (ett exempel) mår efter två år som sjuk och utförsäkrad. Jag menar allvar.
Jag antar att du inte törs för då kan din inövade bild av hur bra allting fungerar gå i kras.
Välkommen!
Ni kan ju dra upp hur många “solskenshistorer som helst, eller i alla fall 362 st av de 14.321 personer som utförsäkrats
på varje solskensberättelse finns ju TUSENTALS som “kommit i kläm” av denna sjuka lag.
2 snabba förslag för att mildra konsekvenserna av den sjuka lagen:
1. låt de sjuka få behålla sin sjukersättning hela väget tillbaka till hälsa och arbete; dvs bibehållen sjukförsäkring under de 3 månaderna ALI på AF
2. ändra tillbaka i lagen så att tidigare rättspraxis återigen gäller;
dvs den som av FK ( och AF?) bedöms endast klara ett anpassat arbete som t.ex. SAMHALL får behålla sin sjukersättning
tills det jobbet finns på plats och faktiskt erbjuds den sjuka
Tänk efter
hur skulle du själv vilja bli behandlad som sjuk och med nedsatt arbetsförmåga?
http://www.utredarna.nu/kjellrautio/
“Endast 2,5 procent (362 personer) hade fram till 30 juni fått ett osubventionerat jobb på arbetsmarkanden. Hit räknas även de deltidsanställda, tillfälligt anställda, timanställda och de med tidsbegränsade anställningar.”
“Fram till 31 juli hade ca 40 procent (5 836 personer) återvänt till sjukförsäkringen, d.v.s. de hade fått sin ansökan till FK beviljad. ”
Efter 3 månader utan sin sjukförsäkring och sin fackförsäkring (AFA m.fl.) – för att???
För övrigt:
HÄR ÄR PAPPRER REINFELDT:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/09/september-3-2010-har-ar-pappret.html
Genom att bara välja bland de få lyckade fall som finns, så missar ni fall som det nedan:
Man runt 50 år som bl.a. lider av svår krigspsykos, PTS, personlighetsstörningar av olika slag. Har vårdats många år inom specialistpsykiatrin och sitter på sluten psykiatrisk avdelning enligt LPT. Läkarprofessionen ser ingen ljusning för patientens tillstånd och bedömer honom som helt arbetsoförmögen livet ut. Försäkringskassans bedömning (avidentifierad):
“Av det läkarutlåtande utfärdat dd mm 2010 som inkom den dd mm 2010 framgår att du besväras av kronisk vanföreställningssyndrom,
personlighetsstörning (borderline), posttraumatiskt stressyndrom samt personlighetsstörning. Således nedsätter din komplicerade psykiska besvärsbild arbetsförmågan med 100%. Tillståndet kan beskrivas som livslångt och utan möjlighet till någon återerövrad arbetsförmåga. Cirka 10 års intensiv behandling i specialistpsykiatrin har ej kunnat åstadkomma detta, varför prognosen måste bli att möjligheten till rehabilitering mot arbetsmarknaden är 0.
Försäkringskassan ifrågasätter inte att du har besvär, men bedömer utifrån de medicinska underlagen i ärendet att det inte är styrkt att din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden. Alla rehabiliteringsmöjligheter
bedöms inte vara uttömda och din arbetsförmåga bör ha möjlighet att förbättras genom medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering.
Inget nytt har tillkommit i det medicinska underlaget som ändrar tidigare övervägande att avslå din ansökan om sjukersättning.”
FK anser att patienten omedelbart skall ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och att patienten “väl får söka socialbidrag” om han inte har någon möjlighet till annan inkomst. Patienten har naturligtvis inte någon som helst möjlighet att inställa sig hos arbetsförmedlingen då han är tvångsomhändertagen enligt LPT. Om FK har rätt, så borde patienten rimligtvis släppas fri med omedelbar verkan. Är det så ni vill ha det Per?
@Nuridor: Personen i ditt exempel har rätt till sjukpenning så vitt jag kan se i lagen, eftersom han är inskriven på sjukhus och måste vara där. Däremot fick han inte rätt till sjukersättning (=förtidspension), eftersom Försäkringskassan tycker att det är för tidigt att ge upp hoppet om honom. Om det är rätt eller fel bedömning vet varken du eller jag. Men grundprincipen, att undersöka alla alternativ innan man avskriver någon från arbetsmarknaden för alltid, tycker jag är rimlig.
@Andreas Bergström:
Patienten hade tidsbegränsad sjukersättning innan och har ansökt om varaktig sjukersättning alternativt sjukpenning. Sjukpenning har FK avfärdat då han hade tidsbegränsad sjukersättning innan och att han därför skall gå på a-kassa (ALI). Men eftersom patienten inte kan inställa sig för ALI, så har han inte rätt till någonting överhuvudtaget. Och har man inget SGI, så kan man inte ansöka om sjukpenning o.s.v.
Detta är endast ett exempel av många när det gäller den här typen av mycket svårt sjuka patienter. Andreas, det handlar om samhällets absolut svagaste medborgare och jag finner det oerhört stötande att en sådan här situation överhuvudtaget har kunnat uppstå!
Jag har alltid röstat borgeligt i alla tidigare val, men den här gången mister ni min röst med mycket god marginal!
[...] även Per Altenbergs inlägg om dem som de nya reglerna gett en ny chans och ett nytt liv. Även Erik Svansbo har bloggat om [...]
[...] Uppdateringar: Läs gärna om lyckade och misslyckade fall, missa inte kommentarerna: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Den hoppfulla sjukförsäkringsreformen [...]
Ni är ju för söta. 2 procent, så lyckad är er människofientliga reform. Tror du någon blir imponerad av att du lyckas dra fram lyckade exempel ur dessa 2 procent? Kolla på de 98 övriga istället och erkänn fiaskot. Jag gissar att du måste rationalisera beslutet med att reformen är lyckad så att du slipper sanningen, att du föredrar att din skatt sänks framför att sjuka får den behandling de behöver. Skäms!
Laertes: Vad har du för människosyn? Under s-regeringen kom ingen som hade varit sjukskriven mer än 2,5 år tillbaka. Om en enda person kan komma tillbaka från sjukskrivning på grund av reformen så är det en framgång men siffrorna är betydligt bättre än så. Så här ser den statistik ut som redovisades i Aktuellt häromkvällen:
- 40 procent av dem som omförsäkrades vid årsskiftet har gått tillbaka till sjukförsäkringen.
- 60 procent har eller söker arbete. Av dessa 60 procent har 5 procent fått ett nytt, riktigt jobb medan 2 procent har gått tillbaka till sitt gamla jobb.
- i princip inga är utförsäkrade.
Ni har till och med spridit rykten om att svenskar begår självmord för att de får ersättning från en annan socialförsäkring än förut. Vem är det som borde skämmas? Vi som vill skapa en sjukförsäkring som inte accepterar permanent utanförskap? Eller ni som utnyttjar utsatta och sköra människors situation i politiskt propagandasyfte?
[...] För några veckor sedan publicerade Barbro Westerholm (Fp) en artikel i Folkpartiets nyhetsmagasin NU. Istället för oppositionens karikatyrer av effekterna av sjukförsäkringsreformen beskrev artikeln faktiska fall på ett balanserat och sakligt sätt. Jag har Barbros och Tidningen NU:s tillåtelse att publicera dessa fall här på bloggen. Läs om dem här. [...]
[...] även Per Altenbergs inlägg om dem som de nya reglerna gett en ny chans och ett nytt liv. ÄvenErik Svansbo har bloggat om [...]
Wow that was odd. I just wrote an very long comment but after I clicked submit my comment didn’t appear. Grrrr… well I’m not writing all that over again. Anyways, just wanted to say fantastic blog! Kaffeevollautomaten