Flera tidningar rapporterar idag om de sociala mediernas växande betydelse inför valrörelsen 2010. Som regelbunden bloggare blir min reaktion möjligen ett utdraget Duh! Men jag vill samtidigt passa på att lyfta fram några politiker som använder sociala medier på ett föredömligt sätt.
Madeleine Sjöstedt (fp), kultur- och idrottsborgarråd i Stockholm har – med benägen hjälp av medarbetarna Erik Jennische, Anna Wåglund Söderström och Teodor Koistinen – lyckats göra sin blogg till ett framgångsrikt forum för dialog med Stockholmarna.
Folkpartiet i Stockholm har dessutom skapat en wiki där alla kan delta direkt i utformningen av Folkpartiets politik inför 2010. Även det ett exempel på kreativt nytänkande inom politiken.
Ett annat föredöme är Seved Monke som är en av årets politiska bloggraketer. Mathias Sundin (fp-oppositionsråd i Norrköping) använder roliga you tube-klipp i sin kampanj till riksdagen 2010. Ytterligare ett exempel är Mark Klamberg som under lång tid har fört en engagerad och seriös diskussion om integritetsfrågor på sin blogg. Det finns många fler goda exempel men dessa är några av mina favoriter inom politikvärlden.
Nyheter: Svd, DN, DN: Opinionen spretar inför 2010, Svd: Facebook växer, DN: Clay Shirky.
Bloggar på samma tema: Dricka Liberalt: M inte statsbärande, Sebastian Hallén, Annika Beijbom.
Skulle bloggandet leda till dialog? Jag skriver och skriver på Madeleine Sjöstedts blogg. Radar upp sakargument efter sakargument men får tystnad till svar. Det skulle man kunna tolka som att Sjöstedt står svarslös. Men är man så svarslös kan det ju vara på sin plats att ändra uppfattning och torgföra detta faktum. Heureka! Det går att lyssna på väljarna!
Det liknar mer biståndsarbete än dialog.
Hej Tove: Tråkigt att du upplever det så. Jag försöker att svara på nästan alla kommentarer som publiceras på min blogg men Sjöstedt är förstås en toppolitiker och har sannolikt mindre tid (Carl Bildt svarar inte heller på sin). Hon får också mer kommentarer än jag. Men poängen med bloggvertyget är naturligtvis interaktion och dialog så de är synd om det slutar med din kommentar till hennes inlägg. Om de mot förmodan inte läser detta ska jag nämna det för henne eller hennes medarbetare vid första bästa tillfälle.