Per Altenberg – ett liberalare Sverige

Mona Sahlin skriver i Göteborgsposten att S föreslår en subvention av lönekostnaden för 4000 personer med två-tredjedelar under ett år för företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar. Hur länge de måste ha varit arbetslösa för att få del av subventionen framgår inte. S vill också ta bort arbetsgivaravgifterna för företag som anställer arbetslösa ungdomar som är 20-25 år. 

Förslagen är inte nya. Samma förslag fanns med i S skuggbudget som lades i höstas. Då innebar det att socialdemokraterna accepterade regeringens redan befintliga avskaffning av arbetsgivaravgiften för arbetslösa ungdomar.

Dagens förslag är alltså politik som regeringen redan för och som socialdemokraterna sent omsider har accepterat. Skillnaden mot regeringens politik består istället i att socialdemokraterna inte accepterar regeringens halvering av arbetsgivaravgiften för alla unga personer under 26 år. Det innebär att S vill fördubbla arbetsgivaravgifterna och höja kostnaderna för företag som anställer unga svenskar med cirka tio miljarder om de vinner valet i höst. Unga väljare bör därför inte luras av Sahlins utspel.

Att bekämpa arbetslösheten är ingen “rocket science” som det ibland kan verka om man följer den politiska debatten. Det handlar om att sänka kostnaderna för arbetsgivarna, om att höja incitamenten för arbetstagarna att arbeta och om att skapa en arbetsmarknad som fungerar väl. Därför är det bra att sänka skatterna på arbete. Förutom för arbetslösa ungdomar tillämpas förslag av den karaktär som S nu föreslår (avskaffade arbetsgivaravgifter och lönesubventioner) redan av alliansregeringen för långtidsarbetslösa, långtidssjuka och nyanlända svenskar.

En nackdel med den här typen av arbetsmarknadspolitik är att den är krånglig och försedd med olika former av restriktioner. Sahlin föreslår t.o.m. en kvotering på 4000 personer som en övre gräns för hur många som kan komma ifråga för förslaget om lönesubvention. Orsaken är inte att det är 4000 ungdomar som är arbetslösa utan att det blir billigare då. För att kunna utläsa hur stor sänkningen av arbetsgivarnas kostnader blir, krävs en redovisning av förslagets kostnader. Någon sådan redovisning gör inte Sahlin eftersom det då skulle framgå att förslagen är mycket billiga. Klart är dock att regeringens politik är betydligt mer ambitiös. Socialdemokraternas politik kostar uppskattningsvis en eller ett par miljarder medan regeringens satsningar uppgår till nästan tjugo miljarder. Därutöver har regeringen sänkt arbetsgivaravgiften för alla löntagare med en procent, en reform som kostade cirka 8 miljarder.

Varför är det viktigt att sänka eller avskaffa arbetsgivaravgiften inte bara för arbetslösa ungdomar (som s föreslår och som regeringen redan har genomfört), utan för alla ungdomar (som är den politik regeringen för därutöver)? Jo, därför att annars finns risken att de unga blir ett offer för systemet när arbetsgivarna försöker sänka sina kostnader genom att anställa nya arbetslösa ungdomar istället för att förlänga anställningen när det har gått sex eller tolv månader. Ett sådant system ansågs otillräckligt av alliansregeringen men förs nu fram av Mona Sahlin som den viktigaste åtgärden för att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Orsaken? Det är billigare.

Läs även vad Kent Persson (m), Peter Andersson (s), Peter Soilander (kd) och Krassman (”vänster om höger”) skriver.

I nyhetsflödet: Svd, Aftonbladet, DN.