Gårdagens riksdagsdebatt om de förändrade reglerna för sjukförsökringen spårade ur i samma ögonblick som Vänsterpartiets LiseLotte Olsson påstod att ”människor begår självmord” på grund av regeringens politik.
Att de rödgröna påstår att någon skulle begå självmord därför att han eller hon får ersättning från a-kassan istället för sjukkassan illustrerar hur fast förankrad bidragslinjen är i deras tankesätt. Gårdagens debatt var viktig. Den visade att det inte är en enkel sak att dra gränsen för när någon har återfått arbetsförmågan och följdaktligen inte längre är berättigad till sjukkassa.
Regeringen tog flera stora steg tillbaka för att det skulle vara otvetydigt att allvarliga sjukdomar faller utanför reglerna för rehabiliteringstrappan. Under veckan som gått har det fällts många hårda ord om förslaget men i slutändan handlar det om en gränsdragning och den gränsen kan inte dras någon annanstans än mellan arbetsför och sjuk.
Trots det var det bra att regeringen tog det säkra före det osäkra. Det är rimligt att en försiktighetsprincip tillämpas på området. Det är bättre att ett antal arbetsföra svenskar får sjukpenning, än att personer som är sjuka nekas ersättning.
För socialdemokraterna hade det dock naturligtvis inte spelat någon roll hur mycket regeringen backade eller hur mycket försiktighet som tillämpades. När de rödgröna luktade politiskt blod kastades snabbt allt prat om arbetslinjen överbord. Då fanns det ingen gränsdragning mellan arbetsför och sjuk. Då var det istället bidragslinjen som gällde. Arbetsför eller inte, sjukersättning ska alla ha. Hela livet ut.
Som DNs Hanne Kjöller påpekar: ”Oppositionen återkommer till att sjukskrivning ger mer pengar än aktivitetsersättningen, alltså att människor som i grunden är arbetslösa ska bli kvar i sjukskrivning för att ersättningen där är högre. Det är orimligt.”
Så agerar ett oppositionsparti som inte vågar presentera något eget alternativ av rädsla för att väljarna ska kunna granska politiken. Så agerar ett parti som inte förmår ta ansvar för landet. Låt dem fortsätta vara i opposition.
I nyhetsflödet: DN, Svd Brännpunkt, DN debatt, Svd, Svd: Skattebetalarna, Aftonbladet.
Bloggar: Seved Monke, Kent Persson och Mary X Jensen.
Så sant det du skriver. Men varför görs inget åt folket i SR och SVT som hjälper oppositionen att blåsa upp ballongen?
Jag tror inte man ska skälla på medierna. Som bl.a. statsministern framhåller finns det en genuin osäkerhet kring effekterna av de nya reglerna. Det är det medierna skjuter in sig på. Resultatet av debatten blir förhoppningsvis ökad klarhet för såväl försäkrade som sjukvård och allmänhet. Att regeringen får sig en törn på köpet kan inte medierna ta hänsyn till.
Däremot tror jag inte att oppositionen kommer undan med att bara kritisera regeringen och låtsas som att deras alternativ är ett aldrig sinande bidragsregn. Den debatten har vi framför oss. När de rödgröna lägger sitt (gemensamma?) förslag på hur de vill att reglerna ska utformas, kommer vi antingen att få se bidragslinjen bekräftas eller ett förslag som ligger nära regeringens. Om det blir det senare kommer nog många undra vad det höga tonläget berodde på.
När blev försäkringar bidrag?
Sjukförsäkringen är inte bidrag utan en försäkring vars avsikt är att gälla om man drabbas av sjukdom eller skada.
Det är tusentals sjuka människor som med nuvarande regler blivit helt utan egen försörjning – de får inte ens socialbidrag. För att få socialbidrag ska man stå till arbetsmarknadens förfogande och får därför i princip inte vara sjukskriven.
De som tagit sitt liv pga hur sjukförsäkringsreglerna drabbat dem är sjuka personer som blivit ifrågasatta och blivit utan egen försörjning pga de är sjuka och inte kan arbeta.
Oerhört många har självmordstankar. Det är inget nytt att personer som pga att de hamnar i desperata situationer drabbas av självmordstankar, särskilt då redan utsatta situationer förvärras då de myndigheter som man tror ska bistå i stället sviker.
En arbetsskadad person här där jag bor fick avslag på sjukpenning och inte heller A-kassa eller socialbidrag och efter att ha lånat så mycket av vänner och bekanta att han kände att han inte kunde låna mer sa han i höstas att han inte kunde se någon annan utväg än att bränna sig inne.
Frågan är i motsats till det du skriver varför media inte tagit in information om människors utsatthet och inte heller om många andra absurda konsekvenser av nuvarande sjukregler med bland annat den tidsbegränsningskedja som införts.
De seminarier och utbildningar som genomförs om sjukförsäkringen tar ofta endast upp “goda exempel”, som exempel på när medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering lyckats, när facket hjälper, exempel på goda arbetsplatser och när sjukvården fungerar.
Man tar sällan upp de fall som utförsäkringen handlar om. 2/3 är kvinnor. 70 % av dem som kommer att utförsäkras lider av någon form av psykisk sjukdom, en tredjedel tar antidepressiv medicin.
Den största åldersgruppen som utförsäkras är kvinnor i åldern 40-50 år. Många har barn som också drabbas. Om en ensamstående mamma tvingas till socialen måste de först göra slut på barnens sparpengar, ev lägenhet och bil måste säljas.
Alltför många har redan tvingats till detta.
När det nu är lågkonjunktur och ekonomisk världskris, varför ska de som drabbats av sjukdom eller skadats betala för detta? Är detta läge att skicka ut sjuka att söka jobb i konkurrens med friska – i stället för att satsa dessa pengar på att unga friska som är vår framtid hjälps till arbete?!
De drabbade har inte längre råd med vanlig konsumtion. I stället har bidrag gått till oss som bor i villa, i form av sänkt fastighetsskatt, ROT-bidrag, bidrag till hushållsnära tjänster etc. Dessutom tjänar vi oerhörda pengar på den unikt låga läntorna!
Det har gjort att välbeställda har fått ökat överflöd, kan arbeta mindre, ta längre ledigt och åka på fler utlandssemestrar. Är det vad politiken syftar till?? Hur kan det vara samhällsekonomiskt försvarbart över huvud taget?
Sjuka behandlas oerhört mycket sämre än friska. Sjuka kastas ut i arbetslöshet ofta utan varsel, utan föregående rehabilitering, utan stöd som föregående utbildning eller arbetsprövning. Ingen hänsyn tas längre till social situation, utbildning, ålder etc.
Varför tar inte media in debattartiklar om detta? (Har försökt, men t ex DN säger att det måste vara sådant som ger “genomslag”(?!)..)
Varför vill inte heller våra beslutsfattare se denna del av verkligheten?:
När jag vid ett tillfälle frågade Gunnar Axén om han ville träffa en väninna som jag hade med mig som pga sjukförsäkringen blivit helt utan egen försörjning, sa han att han “inte brukar gå in i enskilda fall och man måste visa respekt för dem som verkligen är i en svår situation”(!??)
Det godtycke och den rättsosäkerhet som nu råder vad gäller sjuka är samhällsekonomiskt totalt förkastligt. De har inte råd med ens normal konsumtion och i stället ökar kostnaderna för både sjukvård och myndigheter.
Ökade klyftor ger ett instabilt samhälle. Den inbunkring som regering och myndigheter som socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa samt landstings- och kommunledningar ägnat sig åt kan inte i längden förhindra att de som utan förskyllan blir helt utblottade kan komma att göra oöverlagda eller planerade desperata handlingar.
Vilket samhälle ska vi ha i framtiden?
Är det OK att medmänsklighet med utsatta människor håller på att utplånas från vårt samhälle??
Med vänlig hälsning
Maria Werme
leg sjukgymnast
Tfn 073-7241865
[...] bloggar: Veronica Palm, Rolf Erikson, Per Altenberg, Dick Erixon, Seved Monke, Anne-Marie [...]
JA! Maria har helt rätt! Precis så är vårt “välfärdssystem”. Det funkar utmärkt för folk som inte behöver pengar, men om man verkligen har behov av stöd, då kan man se sig i månen efter hjälp.
Hej Nils: Som du skriver är sjukförsäkringen en försäkring och ska så förbli. Faktum är att det är en del av poängen. En försäkring är en ersättning som förmånstagaren får därför att han eller hon drabbas av något oväntat – i det här fallet sjukdom. Men vi ska ju inte få ersättning från sjukförsäkringen efter att vi har upphört att vara sjuka. Om oppositionens alternativ är att sjukförsäkringen ska omfatta svenskar som är fullt arbetsföra, så tvekar jag inte för att rubricera det som “bidragslinjen”. Men vi vet som sagt inte hur deras alternativ ser ut för de undviker att redovisa det.
Hej Maria: Den som är sjuk ska självfallet få ersättning från sjukförsäkringen. Punkt slut. Som socialliberal värnar jag en robust sjukförsäkring. Den situation du beskriver låter förfärlig. Avsikten med hela systemet är ju att den som är sjuk ska få ersättning och det låter som om det inte råder någon tvekan om det i de exempel du tar upp. Även godtycket och osäkerheten bekymrar mig i din beskrivning. Som du ser tar jag också upp just osäkerheten kring vad som gäller i kommentaren ovan.
Jag delar dock inte din uppfattning att regeringen har tagit pengar från sjukförsäkringen för att finansiera fastighetsskattereformen, ROT-avdraget och avdraget för hushållsnära tjänster. Det är ren socialdemokratisk propaganda du basunerar ut. Som jag skriver i en kommentar till detta inlägg är 2008 års fastighetskattereform fullt finansierad inom bostadssektorn. De rika ger till de rika. Så sent som igår kom det en nyhet om att staten t.o.m. tjänar pengar på ROT-avdraget genom att svarta jobb har blivit vita. Detsamma är jag övertygad gäller för avdraget för hushållsnära tjänster. Som du också kan läsa i den förra kommentaren ifrågasätter jag inte att medierna granskar ändringarna i sjukförsäkringstreglerna. Regeringen ska granskas och detta är en viktig reform som påverkar många människor.
Din historia om vännen som begick självmord är oerhört tragisk. Att känna så lite hopp inför framtiden att man väljer att ta sitt liv ger mig en isande känsla inombords. Trots det ställer jag mig tveksam till att någon väljer att begå självmord därför att han eller hon får ersättning under en socialförsäkring snarare än en annan.
Jag är rätt övertygad att detta handlar om de människor som INTE är friska och som enbart kommer kunna vända sig till soc för försörjning. Det vi då måste ta i beaktande är att de kommer bli tvungna att göra sig av med alla avyttringsbara egna tillgångar för att kunna erhålla socialbidrag. Jag skulle själv bli gränslöst förtvivlad om jag var sjuk, blev av med ersättning från en försäkring, och därtill tvingades göra mig av med bostad osv för att kunna få försörjning.
Tro mig, det är ingen slump att det är behandlande läkare och andra vårdgivare som slagit larm om “försäkrings-självmord”.
Några repliker till Per:
1. Vart har då de tusentals miljoner (=flera miljarder) av det årliga överskottet från sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen tagit vägen? Varför kan man inte tala om att även dessa försäkringar varit och är mer än fullt finansierade?!
2. Försäkringskassan har intensivt informerat att myndigheten inte bryr sig om ifall en person är sjuk, utan vilken arbetsförmåga den sjuke har (”arbetsförmåga” är en teoretisk term som FKs handläggare beslutar om trots att den hittills inte har någon bestämd definition).
Jag känner till en kvinna som har sex sjukdomar, men eftersom Fk anser att de alla var för sig är botbara har hon inte rätt till sjukpenning längre. Att hon behöver ha med sig en person för att förklara vad som sägs på möten bryr man sig inte heller om.
Efter Anna Hedborgs, föregående och nuvarande regerings enmansutredare, redovisning av Arbetsförmågeutredningen häromveckan frågade jag henne om hon verkligen menar som hon skrivit på flera ställen i utredningen: “I princip kan den som inte är medvetslös utföra arbete i någon form”. Jag undrade om en person som är sängliggande med ångest eller smärta verkligen ska förväntas arbeta. Hon svarade: “Han kanske inte har ångest hela tiden!”
Vilken människosyn tyder detta på?
Är det verkligen makroekonomens långa avstånd till den enskilda människan som ska vara vår ledstjärna??
3. För den som är sjuk och som tillsammans med hela sin familj blir så utarmad att enda hänvisningen blir socialbidrag, måste vi inse att risken är att det bli utan återvändo. Den sjuke som försöker börja jobba 25 % får socialbidraget sänkt med 25 %, den som försöker gå upp till 50 % får bidraget sänkt med 50 %. För den som är sjuk eller skadad blir det i princip omöjligt att ta sig ur en socialbidragssituation.
Alltså: Det är orimligt att hänvisa sjuka till socialen, vilket nu görs allt oftare!
4. Alltför många har blivit helt utan pengar – vilket är det totala utanförskapet, trots att de “hjälpts” till den situationen för att slippa “utanförskap”, som det numera kallas för den som har sjukpenning/-ersättning.
I gårdagens DN står att en av dem som skickade avskedsbrev till Nätverket Resurs innan han slutade sina dagar skrev “Jag orkar inte längre, vi kan inte leva fem personer på min frus sjukersättning på 8 000 kronor.”
Detta är kalla fakta!
5. Hur länge kan så många se bort från så mycket fakta och från så många vittnesmål från utsatta??
Maria Werme
leg sjukgymnast
073-7241865
[...] Altenberg och seved monke och dick erixon och kent och [...]
[...] Läs mer hos Moderata Perspektiv och seved monke och altenberg [...]
“Gårdagens riksdagsdebatt om de förändrade reglerna för sjukförsökringen spårade ur i samma ögonblick som Vänsterpartiets LiseLotte Olsson påstod att ”människor begår självmord” på grund av regeringens politik.”
Aha, jag förstår: det är det faktum att politiker tar upp saken som är skandalös, inte att folk tar livet av sig. Fin medkänsla du visar upp, hörrudu. Men jag antar att bristen på densamma kommer väl till pass i ditt värv.
Maria:
1. Ditt påstående är en myt. Sjukförsäkringen är inget slutet system och inkomstsidan har inte de egenskaper som vi normalt förknippar med en försäkring. Sjukförsäkringen finansieras via arbetsgivaravgiften som ligger på på drygt 31 procent. Arbetsgivaravgiften finansierar även en rad andra socialförsäkringar och dessutom går en överskjutande del av avgiften rakt in i statsbudgeten. Visserligen finns det en teoretisk konstruktion som anger att 6,71 procent av arbetsgivaravgiften avsätts till sjukförsäkringen, men detta blir en godtycklig andel så länge som det saknas kopplingar till sjukförsäkringens utgifter. Den “premie” vi betalar ökar eller minskar ju inte i takt med utgifterna för sjukförsäkringen. Istället fungerar arbetsgivareavgiften som ett dragspel där kostnaderna för socialförsäkringarna blir vad de blir och där den överskjutande delen finansierar helt andra utgifter i statsbudgeten. Därmed går det inte att tala om överskott eller underskott i sjukförsäkringen.
2. Ditt exempel illusterar varför det är så svårt för politiker att reagera på enskilda fall. Jag kan ju inte annat än tro på dig och då låter det hur konstigt och cyniskt som helst. Är någon sjuk ska han/hon få ersättning. Samtidigt är ju Anna Hedborg en kunnig utredare och f.d. statsråd som kan sjukförsäkringen utan och innan så jag vet inte vad jag ska säga.
3. Fast det omvända blir ju också orimligt. En person som har lön för ett halvtidsjobb ska ju inte ha fullt socialbidrag. Då är vi ju inne på bidragslinjen.
4. Även detta exempel låter förfärligt. Men det nya reglerna innebär ju inte att någon helt saknar skyddsnät – oavsett om personen är sjuk, arbetslös eller går på socialbidrag har han eller hon fortfarande rätt till någon form av ersättning.
5. Det uppfattar jag som en retorisk fråga.
[...]Sjukförsäkringen finansieras via arbetsgivaravgiften som ligger på på drygt 31 procent. Arbetsgivaravgiften finansierar även en rad andra socialförsäkringar och dessutom går en överskjutande del av avgiften rakt in i statsbudgeten.[...]
..Vilka båda har sänkts otaliga gånger den senaste mandatperioden.
Per, jag förstår att det är mycket svårt för andra att diskutera med dig när ditt enda svar blir: “Det låter fruktansvärt. Men tyvärr är det inte så det ser ut.”.
(Inte heller är det förvånande att människor känner sig otrygga när regeringen tycks sakna förståelse för hur en ekonomisk kris fortskrider.
När människor varslas riskerar deras inkomst att försvinna. När inkomsten försvinner försvinner också tryggheten. När tryggheten försvinner vågar ingen konsumera, och då spelar det ingen roll hur stora skatteavdrag företagen får. På så vis kan bidrag fungera som naturlig stimulans.)
Jag förstår att vare sig alliansen eller de rödgröna vill att svårt sjuka ska gå utan sjukersättning.
Att “resurs” har drygt 1.200 medlemmar, och att människor dött till följd av att de tvingats till arbete med svåra sjukdomar, borde dock tas som ett tecken till att den nya sjukförsäkringen har brister.
Jag tycker det finns tillräckligt många “enskilda fall” här för att utgöra en statistik som du och andra politiker borde ta hänsyn till.
[...] Ju mer jag funderar på förra veckans sjukförsäkringsdebatt desto mer upprörd blir jag. Oppositionens skrupelfria agerande fick stå oemotsagd i medierna. Debatten blev hur låg som helst, något som Anna Dahlberg påpekar i dagens Expressenledare. Vi som stödjer regeringens politik blev t.o.m. anklagade för att driva folk till självmord. Se t.ex. kommentarerna till mitt eget inlägg från i torsdags. [...]
Kalle: Jag tar självfallet intryck av debatten. Som socialliberal och folkpartist gör det mig ont det uppfattas som att sjukförsäkringen är under attack trots att ambitionen är den omvända. Ju mer jag funderar över förra veckans debatt desto mer upprörs jag dock även över oppositionens skrupellösa retorik. Se dagens inlägg på detta tema.