Till min glädje tar DNs ledarsida idag tydligt ställning mot vårdnadsbidraget.
Samma argument som DN anför mot vårdnadsbidraget, anförde ett flertal talare för en tredelad föräldraförsäkring på Folkpartiets landsmöte förra helgen. DN: “Vårdnadsbidraget som princip utmanar arbetslinjen. Det utmanar jämställdheten eftersom den som får bidraget gör sig beroende av den andra förälderns förvärvsinkomster. Och i praktiken utmanar det integrationen.”
Förra helgen tog dock DNs ledarsida ställning mot en tredelad föräldraförsäkring med argumentet att män är “överrepresenterade bland missbrukare, vålds- och sexualbrottslingar”.
Jag är som sagt glad för dagens ledare. Vårdnadsbidraget är ett rent okynnesbidrag som kombinerar bidragslinjen med konservativ familjepolitik. Samtidigt går det inte att undgå att göra reflektionen att ledarredaktionen kör slalomsvängar i den feministiska analysen. När det gäller föräldraförsäkringen väger argument om kvinnors försvagade anknytning till arbetsmarknaden lätt. Men när det gäller vårdnadsbidraget är just detta ett tungt vägande argument. Jag skulle önska att argumentationen byggde på mer generella resonemang. En konsekvent linje skulle t.ex. vara att inga offentliga ekonomiska styrmedel ska utformas på ett sätt som riskerar att långsiktigt försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Så ser jämställdhetslinjen i svensk politik ut. Vem ställer upp på den?
En annan invändning jag har mot dagens ledare är att DNs oro för att kvinnor med invandrarbakgrund stannar hemma med barnen bygger på ett vi-och-dom-tänk. Det leder oss att tro att det rör sig om ett specifikt “invandrarproblem”. I själva verket är kvinnors försvagade anknytning till arbetsmarknaden i termer av deltid, förlorad kompetens, lägre lön och sämre karriärutveckling, ett generellt problem. Däremot är det naturligtvis lättare att beskriva det som ett problem bland invandrargrupper, för då är det inte vi utan “de andra” som behöver förändra invanda könsroller.
Bäste Per Altenberg!
När jag läser Din blogg – som jag fick länken till genom DN – blir jag glad över att det finns någon, som är så totalt utan kunskap om den mänskliga hjärnans utveckling, om skillnaden mellan män och kvinnor och om barnets behov av sin familj som kuvös under mer än två ¨r efter sin födelse!
Din totala okunskap kan nämligen ligga till grund för det manifest, som jag hoppas att KD snart skall komma ut med – i god tid före valet nästa år.
Att det i Folkpartiet finns ytterligare virrpannor – förutom Birgitta Ohlsson – har jag vetat, men Din blogg är det slutgiltiga beviset för att varken Dina åsikter eller Folkpartiets program om familjen behövs!
Ni kommer att framstå som lika medvetslösa som Alva Myrdal på sin tid.
Att DN fortfarande – efter den nya chefredaktörens tillträde till sin post – fortsätter med den ovetenskapliga linjen att uppmana alla mödrar att lämna ifrån sig sina barn i sådana kibbutzliknande kamrar som den svenska “förskolan för ettåringar” utgör, är synnerligen upprörande!
Hur dum får man vara som liberal, om man tror att det är säkrare att satsa på ATP än på sina egna barns hjärnors utveckling?
Frågar
Eva Sternberg
Hej Eva,
En förklaring till min dumhet skulle kunna vara att mina föräldrar lät mig gå på dagis och att hjärnan därför är dåligt utvecklad…
Om jag så får ställa två motfrågor. Vilka vetenskapliga studier syftar du på när du skriver att barn som är drygt ett år gamla inte bör gå i förskola? Vad hindrar idag föräldrar från att vara hemma med sina barn om de tycker att det är rätt för barnen?
Hej Eva, Berätta mer om manifestet, låter jättespännande. //Martin
Det vore trevligt om du kunde ha ett maskulinistiskt perspektiv någon gång Per. Om du hade haft det så kanske din text som såg ut så här:
“En konsekvent linje skulle t.ex. vara att inga offentliga ekonomiska styrmedel ska utformas på ett sätt som riskerar att långsiktigt försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.”
Skulle se ut så här:
- En konsekvent linje skulle t.ex vara att inga lagar eller offentliga ekonomiska styrmedel ska utformas på ett sätt som riskerar att långsiktigt försvaga mäns ställning som vårdnadshavare på den inre marknaden.
Det är dags att gå ifrån tänkandet på en könsmaktsordning och istället tänka Oss två, låt Oss kalla dem inre och yttre maktsfärer, en manlig och en kvinnlig. Idag har vi t ex Utbildning för kvinnor för att de ska få gräddfil ini styrelserummen men hur ser situationen ut för män som vill in i den inre maktarenan?
Har män idag lika stor draghjälp av jämställdhetsarbetet?
Dessa frågor är värda att tas på allvar Per!