Det blev en hård och bitter debatt om tredelad föräldraförsäkring på Folkpartiets landsmöte tidigare i kväll. Tre förslag var uppe för behandling: (1) Slopa pappamånaderna (2) Två pappamånader och (3) en tredelad föräldraförsäkring, dvs. drygt fyra pappamånader.
Många ombud argumenterade för att det bästa vore om föräldrarna fritt fick disponera över föräldrapenningen. Men i slutomröstningen vann trots det alternativet med två pappamånader överlägset mot alternativ tre som jag själv förespråkar. Alternativ ett fick märkligt nog inga röster alls. Den feministiska analysen saknades helt i de flesta inläggen. Feminismen var så frånvarande i debatten att jag satt och undrade varför landsmötet – mot Karin Pilsäters inrådan – röstade för en utvidgning av jämställdhetsbonusen. Om vi tycker att föräldrarna fritt ska få disponera över den skattefinansierade föräldraförsäkringen, då borde vi ju inte bekymra oss över utfallet. Faktum är att då borde vi gå på Kd:s linje och låta skattebetalarna ge föräldrarna en påse pengar i form av ett vårdnadsbidrag. Det vore det “mest liberala” med den utgångspunkten. Och vi borde definitivt inte förespråka en jämställdhetsbonus. Det blir bara slöseri med skattemedel.
Ni hör hur besviken jag låter. Det går över men i kväll är jag rejält nedstämd. Även DNs ledarsida har bytt fot från individuell/helt delad föräldraförsäkring till att förespråka slopande av pappamånaderna. Så tolkar jag i alla fall dagens signerade kolumn av Håkan Boström. Boströms argument är konservativa. De går ut på att barnen far illa om män är hemma med sina barn drygt fyra istället för två månader. “För de mest utsatta barnen tillkommer också att män är extremt överrepresenterade bland missbrukare, vålds- och sexualbrottslingar.” Boström konstaterar svart på vitt att män är sämre föräldrar än kvinnor. När vi inte knarkar, så misshandlar vi eller våldtar våra spädbarn. Boström presenterar dock inget empiriskt stöd för detta påstående eller för att barn mer generellt far illa när de är hemma med sina pappor under de två månader som idag är öronmärkta för dem. Det borde han rimligen kunna göra när han nu bryter med DNs linje i frågan sedan många år tillbaka. Pappamånaden har trots allt funnits i femton år. Det är klart att det finns empiriskt underlag på de sociala effekterna av dagens två pappamånader. Hur ser denna empiri ut, Boström?
Den avslutande frågan jag ställer mig är hur det står till med feminismen inom Folkpartiet? Det finns helt klart ett starkt jämställdhetsengagemang inom partiet men den feministiska analysen saknas och jag är inte övertygad om att verklig förändring av t.ex. förhållandena på arbetsmarknaden, står på vår agenda. Visst hopp sätter jag ändå till jämställdhetsbonusen. Det må vara en second best-lösning men det kan funka om den blir enklare att få ut och om den blir “synligare” för föräldrarna.
Läs även vad Adam Cwejman, Sakine Madon, Christoffer Fagerberg, Mark Klamberg och Jesper Svensson skriver om fp-landsmötet.
I nyhetsflödet: Expressen, Kd på Newsmill, Sakine Madons (lysande) ledare i Expressen, Aftonbladet.
[...] ett mentalt steg mot vårdnadsbidrag i familjepolitiken. Fp förespråkar inte vårdnadsbidrag men argumentationen mot en tredelad föräldraförsäkring i lördagens debatt kunde lika gärna ha til…. Vårdnadsbidrag är dock inte “högerpolitik” utan en besynnerlig mix av socialism [...]
Det var inget vidare. Fp lär ju fortfarande få min röst, men mitt medlemskap hänger alltmer på en skör tråd OCH risken för att jag kommer rösta på ett alltmer liberalt och frihetligt OCH trovärdigt grönt alternativ är överhängande (och det är inte Centern).
Så långt går det nog inte. Men varför skall man stödja ett liberalt parti som inte vill på allvar ta itu med det faktum att vi märkligt nog inte är födda lika.
Ungefär så. Men förr eller senare kommer en vändning. Att driva på en utveckling där mina döttrar får samma chanser som män känns stimulrande. Att andra partier är mer progressiva i viktiga frågor är energilöst och ointressant.
Fast det är kanske det Fp är? Jag har mina funderingar.
Leif
Per, jag vet att du har viss tilltro till jämställdhetsbonusen som jag själv inte gillar eller tror på, men jag är ännu mer skeptisk efter lördagens debatt. Den här gången togs inte familjernas ekonomiska situation upp som det främsta argumentet utan nu hette att det att familjerna faktiskt i många fall (får man anta att det menas eftersom det tas upp som argument) faktiskt inte har möjlighet att välja på något annat sätt än de gör. Det är bl a pussel med egenföretagande och olämplighet att vara med barnen som är huvudorsaken till det skeva uttaget och om det stämmer så kommer ju jämställdhetsbounsen att vara verkningslös. Den kommer bara att vara en extra inkomst för familjer som redan idag delar dagarna jämt.
Jag tycker att du uttryckte det utmärkt i ditt anförande; för en liberal jämställdhetspolitik borde det vara självklart att inga offentliga ekonomiska styrmedel – inte heller föräldraförsäkringen – ska vara utformade på ett sätt som motverkar jämställdhet på arbetsmarknaden. Tyvärr verkar vissa “liberaler” helt ha tappat koncepten. Det skulle inte förvåna mig om någon snart kläcker den briljanta idén att jämställdhetsbonusen med dagens utformning inte är liberal och borde få förfogas fritt av föräldrarna utan krav på motprestation.
Tack Magnus för de orden. Även du gjorde ett starkt anförande som fokuserade på mäns situation. Som du ser så skriver jag i inlägget att jag är förvånad över att landsmötet så starkt stödde en utökad jämställdhetsbonus mot bakgrund av de argument som framfördes från talarstolen i debatten om föräldraförsäkringen.
Den generella uppfattningen tycktes vara att det skeva uttaget inte är ett problem. Tvärtom. Antingen hade män för höga löner och ansvarsfulla positioner för att vara hemma med barnen eller också var de för ansvarslösa att ta hand om sina barn. Kvinnorna befinner sig däremellan, prefekt lämpade för att ta hand om barnen. Trots detta röstade landsmötet för en jämställdhetsbonus. Märklig logik.
Att diskutera föräldraförsäkring och jämställdhetsbonusar innan man har gett barnen/männen lika rättigheter till varandra kommer att fungera lika bra som att diskutera vilket plåster som ska bota cancern. Med tanke på Boströms inlägg så kan man ju undra om feminism verkligen är feminism längre, personligen så har jag valt bort den rådande feminismen och arbetar idag istället för jämställdhet. Att inte se att feminism är marxism och övertagen av de radikala är att stoppa huvudet i sanden, dessutom behövs en rörelse för manlig emancipation en rörelse där vi män inte per default får epitetet “guilty by association” medan våra medsystrar erhåller det finare “honor by association”
Denna föräldraförsäkring som du stöder inkräktar desutom på människors privatliv, hur liberalt nu det är?
Det verkar vara liberalt att anta FRA lagar, stödja manlig omskärelse, tänka i marxistiska banor medan det är oliberalt att låta människor själva få bestämma över hur man gör i sitt alldeles eget privata liv. Är detta en trend så kommer jag nog inte att rösta på FP.