Liksom Niklas Ekdal är jag en åttionia. Men hur stor är egentligen betydelsen av 1989? Nyss hemkommen från vår egen ljusmanifestation till minne av bl.a. Berlinmurens fall och fortsatt firandet på Stockholms stadsteater, funderar jag på det. Jag lyssnar på kommentarer i Svt om betydelsen av Berlinmurens fall. Det underliga är att såväl Rapports nyhetsankare som bl.a. DNs Stefan Jonsson (som är marxist) förefaller anse att terrorangreppen den 11 september 2001 var viktigare än revolutionerna 1989. Perioden 1989-2001 var, enligt detta synsätt, en hoppfull tid men likväl en parentes då chanser till en bättre värld försattes.
Jag håller inte med. Revolutionerna 1989 innebar inte slutet på historien men de förpassade en förtryckarideologi till historiens skräphög och förändrade själva strukturen i det internationella systemet. Det gjorde inte terrorattackerna 2001 och det efterföljande kriget mot terrorismen. (Kriget mot terrorismen kan dock långsiktigt få strukturella effekter om USAs ställning i världen försvagas som en följd av allför kostsamma och långtgående militära åtaganden – s.k. overstretch).
För Europa är under alla förhållanden 1989 ett betydligt viktigare år än 2001. För fem år sedan utvidgades EU till 8 länder i öst- och centraleuropa. För två år sedan kompletterades EUs “östutvidgning” med ytterligare två länder - Bulgarien och Rumänien. Slovenien är euromedlem sedan 2007 och Slovakien blev det i år. Estland förväntas bli euromedlem 2011 eller 2012. Den 1 december i år väntas Lissabonfördraget träda i kraft. Allt detta innebär ett mer enat Europa än vi någonsin tidigare har upplevt. Ingenting av detta hade varit möjligt utan Berlinmurens och kommunismens fall.
De internationella relationer som tidigare bestämdes mellan europeiska stater eller ovanför våra huvuden mellan de båda supermakterna USA och Sovjetunionen, bestäms numera inom EU. Detta är en grundläggande skillnad mot hur det såg ut för bara 20 år sedan. Terrorattackerna i USA 2001 har inte förändrat det. Tvärtom har den process jag beskriver ovan fortsatt utan avbrott trots det som hände 2001. Jag menar istället att det är perioden 2001-2008 som är en parentes i världshistorien. I och med Barack Obamas tillträde som president i USA återgår världen till ett mer “normalt” tillstånd i internationella relationer. Men betydelsen av 1989 klingar inte av i Europa. Tvärtom.
Läs vad Andreas Bergström och Amanda Brihed skriver på samma tema.
I nyhetsflödet: Firande i Berlin, DN om firandet, Statsministern om Berlinmurens fall.
