Jämställdhet mellan män och kvinnor är en central del av den liberala ideologin. Liberalism handlar om att ställa sig på individens sida mot kollektivt förtryck, oavsett om det är socialisternas stat eller de konservativas traditioner och kultur. Den feministiska analysen går just ut på att vi alla – män som kvinnor – tvingas anpassa oss till könsroller som är kulturellt betingade. Vi är helt enkelt inte fria att vara de individer som vi själva innerst inne vill vara. Det handlar om rätten för varje individ att utvecklas som han eller hon önskar utan att behöva anpassa sig till könsrollernas förväntningar när det gäller t.ex. vem i familjen som ska förvärvsarbeta respektive vara hemma med barnen. Därför är feminismen en lika viktig kamp för män som för kvinnor. Därför är feminismen en liberalism…
Historiskt har allt framgångsrikt jämställdhetsarbete i Sverige handlat om ekonomiska incitament som rör deltagandet på arbetsmarknaden. Beslutet om särbeskattning av män och kvinnor 1972 möjliggjorde ekonomisk självständighet för individer av båda könen. Det var en stor egenmaktsreform och en viktig jämställdhetsreform. Ett annat exempel är pappamånaden. Nästa år är det femton år sedan Folkpartiet införde pappamånaden i Sverige. Det har lett till att männen totalt sett tar ut en större andel av föräldraledigheten än innan reformen sjösattes. Tyvärr går dock utvecklingen alltför sakta framåt. Fortfarande står männen bara för cirka 20 procent av uttaget av föräldraledigheten, en andel som inte har ökat nämnvärt under de senaste åren. Därför bör en ny reform genomföras under den kommande mandatperioden som innebär en tredelad föräldraförsäkring. Vardera föräldern får en tredjedel av föräldraledigheten som inte kan överlåtas och en tredjedel fördelas mellan föräldrarna. Vi har valt att kalla förslaget för ”flexequality” för att betona att det handlar om fler pappamånader, men med bibehållen flexibilitet för föräldrarna att fördela en tredjedel av försäkringen som de vill.
Såväl den ursprungliga Folkpartireformen som 2002 års utvidgning till två pappamånader har mottagits väl av väljare och opinion. I dag är dessa reformer en naturlig del av föräldraförsäkringen och ifrågasätts inte politiskt. Vårt förslag skulle innebära en utvidgning av nuvarande två pappamånader till drygt fyra månader. Mot bakgrund av de politiska erfarenheterna av de båda första reformerna, är det inte sannolikt att ett tredje steg i reformeringen av föräldraförsäkringen skulle möta starkt motstånd i opinionen. Det är dags för Folkpartiet att öka trycket i jämställdhetspolitiken. Det gör vi genom att genomföra ett tredje steg I reformeringen av föräldraförsäkringen.
- – -
Det jag har klippt in ovan är huvuddelen av den motion till Folkpartiets landsmöte i Växjö den 19-22 november som jag och kompisarna Charlotta Schenholm, Samuel Danofsky, Martina Lind, Lars Lundqvist och Didar Samaletdin har skrivit. Just nu pågår en intensiv debatt inom Folkpartiet om detta i bland annat partiorganet NU och debattidskriften Liberal Debatt. Läs Rasmus Jonlunds kortreferat av vårt kommande inlägg på Liberal Debatt här. Läs även vad Martina Lind, Hanna Lager och Mark Klamberg skriver.
Moderater och kristdemokrater hävdar att föräldraförsäkringen handlar om att familjen ska få bestämma själv. Så är det naturligtvis. Familjen ska bestämma…över sina egna pengar. Men föräldrapenningen är inte en privat inkomst utan en skattefinansierad offentlig försäkring som vi alla har arbetat in. Att ställa krav på hur offentliga medel används gäller rimligen inte bara för alliansens arbetsmarknadspolitik. Denna princip bör gälla även för andra ekonomiska styrmedel som har en stark inverkan på mäns och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, däribland föräldraförsäkringen.
Tidningen Riksdag och departement skriver om kapplöpningen mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet om att bli först med förslaget om tredelad föräldraförsäkring. Innan Mona Sahlin blev partiledare förespråkade hon en tredelad föräldraförsäkring. Men inför årets S-kongress har hon nu plötsligt backat till en pappamånad extra. S förnekar sig aldrig. Inget får förändras. Det svenska samhället är redan färdigt. Det går bra att prata om jämställdhet och feminism men när det krävs svåra beslut i strategiskt viktiga frågor backar man. Makten framför allt. Det lämnar fältet öppet för Folkpartiet. Jag vill att vi sätter agendan i jämställdhetspolitiken genom att kräva en tredelad föräldraförsäkring inför valet 2010.
En helt individualiserad föräldraförsäkring skulle ha positiva effekter på jämställdheten i samhället. Men den största skillnaden ligger i mäns och kvinnors karriärval – och varför ska samhället finansiera fritt val inom detta område enligt din analogi? För att uppnå absolut jämställdhet måste vi styra även utbildnings- och karriärval. (För den kvinna som ändå vill jobba inom vården, så får de finansiera det själva, eftersom staten inte ska ha system som påverkar jämställdheten negativt).
Detta är det fria valets gissel – folk fattar inte sitt eget bästa och då får man välja väg: antingen acceptera det fria valet eller inskränka det.
Eller hur?
Daniel: Jag förespråkar inte en “helt individualiserad föräldraförsäkring”. Än mindre kräver jag absolut jämställdhet eller uppstyrning av människors karriärval. Som liberal anser jag att de val människor gör är upp till dem själva. Anna Anka får leva precis som hon själv vill. Men samhällets försäkringssystem – statliga ekonomiska styrmedel – ska inte vara utformade på ett sätt som motverkar jämställdhet på arbetsmarknaden.
Jag förstår inte varför ni som är motståndare till förslaget envisas med att förvanska våra ståndpunkter? Det är att som att slå ner halmdockor (”hitting down straw men”) som min professor i USA brukade säga. Ni angriper inte våra verkliga argument utan påstår först att vi står för något annat. Sedan slår ni ner det argumentet.
Utmärkt Per! Sverige behöver en tredelad föräldraförsäkring om vårt land ska bli jämställt. Det finns ett belagt samband mellan arbetsfördelningen i hemmet och kvinnors situation på arbetsmarknaden. Enkelt uttryckt: ju mer tid kvinnor läger ned på ansvaret för hem och barn desto sämre blir deras position på arbetsmarknaden mätt i karriärmöjligheter, inflytande och lön. Regeringens jämställdhetsbonus är utmärkt men den räcker inte. Liberalismens yttersta trohet är till individen. Den privata sfär en liberal frihet ska skydda måste vara en individuell sfär och ingenting annat. Familjen är ur detta perspektiv inte mer skyddad än någon annan kollektiv institution. Allt annat skulle vara att tillskriva familjen just sådana kollektiva rättigheter som liberaler i alla tider varit ovilliga att tillskriva kollektiv.
Självklart borde inte en skattefinansierad ersättning som föräldraförsäkringen bidra till ökad ojämställdhet på arbetsmarknaden. Att jämföra hur vi utformar föräldraförsäkringen med att styra människors karriärval visar väl att övriga argument tryter?
En faktor att beakta är också takbeloppens effekter på uttaget av dagar. Vidare är det inte givet att x antal dagar med föräldrapenning betyder x antal dagar borta från förvärvsarbete. Flera av problemen kommer alltså att kvarstå om det bara är fördelningen av antalet dagar med rätt till föräldrapenning som hanteras.
Hej Patrik: Du har helt rätt i det du skriver. Avsikten med motionen till landsmötet är dock inte att lösa alla frågor som kan uppkomma vid en lagändring. Det är istället ett politiskt ställningstagande om att reformera föräldraförsäkringen utifrån principen om tredelning. Om det blir ett positivt landsmötesbeslut i november kan det så småningom krävas en statlig utredning som i sin tur presenterar ett konkret lagförslag baserat på denna princip.
Noterbart är att föräldraförsäkringen idag har en helt individuell konstruktion i grunden. Det är få som jänner till det men det är så Riksdagen har resonerat i utgångsläget. Vardera förälder tillåts dock undantagsvis överlåta alla månader utom två på den andra föräldern. Lagstiftningsmässigt skulle förändringen alltså kunna vara enkel genom att förre månader får överlåtas.
Folkpartiet bör förstås också verka för att taken höjs i föräldraförsäkringen liksom andra socialförsäkringar, så att de förblir just försäkringar, i god gammal Folkparti-anda.
Jag envisas inte med att förvanska dina ståndpunkter. Däremot höjs ibland röster inom Fp att tex genom lagstiftning kvotera styrelser, vissa utbildningar osv. Det kanske inte du står för dock.
Ni som förespråkar individualiserad, eller för all del tredelad föräldraförsäkring hävdar ofta att individens fria val i verkligheten ÖKAR med förslaget – vilket alla som har använt försäkringen vet att så inte är fallet. Jag påstår inte att allt är guld och gröna skogar med dagens lösning – visst har det betydelse på jämställdhetsnyckeltal om en ökad individualisering införs. Däremot är jag negativ till att riksdagen ska besluta om uppdelningen av dagar som (jag anser) beslutas bäst i familjen. Jag är liberal och därmed utgår från individen. Jag är också av uppfattningen att individen ingår ofta i ett sammanhang med andra individer; barn sambos osv. Att strunta i de negativa konsekvenserna av reformen och säga till alla som påpekar dessa att de bygger halmgubbar osv är ju bara anti-intellektuellt. Det är nog så mycket krångel att få vardagen att gå ihop ändå med barn. Hittills har jag inte träffat någon som själv har barn som tycker att en ökad individualsering är en bra idé. Däremot känner jag flera som av eget val har delat 50/50, vilket jag själv också gjorde med mina två barn.
Det blir väldigt enkelspårigt om man hela tiden ska utgå från individen som solitär, vilket jag dessutom tror är en missuppfattning om liberalismen. I stort sett alla människor lever i ett sammanhang med andra människor. Jag hade föredragit om du och andra förespråkare hade åtminstone beskrivit vilka negativa konsekvenser ert förslag får. Att ni sedan bemöter dessa negativa konsekvenser ett efter ett och redovisar varför de är försumbara/underordnade är ju helt ok – men den analysen saknas.
Daniel: Nej, jag förespråkar inte kvoterade bolagstyrelser. Att lagstifta om kvoterade bolagsstyrelser skulle innebära att staten reglerar hur privata företag drivs. Att införa en tredelad föräldraförsäkring handlar om vilka krav som gäller för att få ta del av gemensamt inarbetade skattemedel inom ramen för en offentligt försäkring. Ideologiskt har dessa förslag få beröringspunkter som jag ser det. Motståndarna till en tredelad föräldraförsäkring vill dock ofta klumpa ihop dem under rubriken “kvotering” trots uppenbara skillnader.
Det faktum att föräldraförsäkringen finns och är konstruerad på ett visst sätt med 13 månader enligt inkomstbortfallsprincipen, ytterligare del med ett nominellt stöd, ett övre tak på 480 dagar fast med två månader som inte kan överföras till den andra föräldern, samt ett inkomsttak och en bortre tidsgräns, påverkar i allra högsta grad individens fria val. Att utifrån just denna specifika konstruktion börja försvara individens fria val på grundval av någon slags klassisk liberalism blir absurt för mig. Det är som om 60 år av sossestyre inte fanns och föräldraförsäkringen är en mänsklig rättighet som vi alla bara har. Nej, oavsett vilka försäkringssystem som staten inrättar så har alla föräldrar alltid ett fritt val att vara hemma med sina barn eller att förvärvsarbeta. Givet att vi inrättar försäkringssystem som skapar ekonomiska förmåner för vissa grupper så har vi naturligtvis också gemensamt rätt att ställa krav på hur dessa ekonomiska styrmedel utformas. Det gör vi inom ramen för alla andra offentliga försäkringssystem. Ett rimligt krav på föräldraförsäkringen är att den inte motverkar jämställdhet på arbetsmarknaden.
När det gäller din argumentation på slutet (om individen som solitär eller inte) så förstår jag vad du menar. Vårt förslag bygger ju dock på en kompromiss mellan tanken att varje förälder är individuellt ansvarig för sina barn (= solitär) och tanken att familjen är en gemenskap inom vilken föräldraförsäkringen kan överlåtas (= sammanhanget). Men jag tycker fortfarande att betoningen av det senare lutar mer åt Kd-hållet.
Per, jag antar att den där analysen jag efterfrågar inte kommer göras, och med det får jag väl låta mig nöjas. Jag har i olika sammanhang efterfrågat detta, men med obefintlig framgång.
I diskussionerna har jag aldrig ifrågasatt mina meningsmotståndare att inte vara liberaler. Jag förstår till fullo den bakomliggande liberala idén till varför man landar i slutsatsen med individualiserad försäkring. Däremot har jag påpekat att det inte alls blir en ökad valfrihet, vilket jag antar att vi båda är överens om (eftersom förslaget kallas “flexequality”=1/3 flexibility, 2/3 equality?). Av detta kan man alltså ansluta sig till liberalismen OCH vara kritisk till individualiseringen av föräldraförsäkringen. JAG har däremot i snart sagt varenda replik blivit beskylld för att inte vara liberal för att jag landar i en annan slutsats. Den här motionen har tidigare varit uppe på Fp:s landsmöte och då röstats ner – innebär det då att majoriteten av Fp:s ombud inte är liberaler? Om ni inte heller denna gång får gehör av landsmötet – är då Folkpartiet icke-liberalt? Jag noterar att partistyrelsen också tar upp några av de “halmgubbar” som jag också har påpekat i sitt förslag till beslut.
Per, we have had a similar discussion before and this time around I agree with the points you are making. Perhaps it is the influence of living in the US where föräldraförsäkring doesn’t exist and inequality between sexes seems more obvious to me than when I was living in Sweden. As a liberal, I want to ideally live in a world where my individual capacity and needs steer my actions and decisions. However we can never get to that ideal liberal world if we don’t first see to it that men and women have the same opportunities. Only in nurturing equality can we insure that all individuals (regardless of gender, race, sexuality or beliefs) are able to pursue their own happiness. “Flexequality” sounds like a good compromise between liberal ideals and the reality we face today.
Tack för stödet Lesli och lycka till med allt under nästa läsår!
Daniel: Jag blev överraskad över att du skriver att jag ifrågasätter dig som liberal. Det gör jag inte och det har jag inte skrivit ovan. Tvärtom uppfattar jag dig som en engagerad liberal. Jag har intressant nog istället sett det som tvärtom. Att kritikerna mot en tredelad föräldraförsäkring försöker utmåla oss som stödjer förslaget som “oliberala”. Det är delvis det jag reagerar mot. En del av min poäng är att noll, två eller drygt fyra pappamånader inte är en fråga om att vara mer eller mindre liberal. Så låt oss skippa den diskussionen (som dessutom framstår som bisarr för icke-folkpartister) och istället debattera förslaget mer förutsättningslöst utifrån hur vi vill att den framtida föräldraförsäkringen ska utformas. Det skulle jag uppskatta och det skulle kanske kunnna bli en positiv effekt av denna “replikväxling”.
[...] Jag hade fel. Socialdemokraterna vågade utmana den bestående ordningen. För oss som vill se en reformering av föräldraförsäkringen är beslutet tveklöst en framgång. Folkpartiet kan inte ensamt dra igenom en reform i riksdagen. Inom alliansen är åtminstone de konservativa Kristdemokraterna emot. Jag ställer däremot mitt hopp till de nya moderaterna som är hårt uppbundna vid arbetslinjen. Dagens konstruktion av föräldraförsäkringen har effekten att kvinnors kontakt med arbetsmarknaden försvagas under den period som de är hemma med huvudansvar för barnen. Det är sedan svårt att ta igen förlorad mark. Här finns kärnan i mycket av de jämställdhetsproblem som envist biter sig fast i det svenska samhället trots att vi ser oss själva som det mest jämställda samhället i världen. En tydligt uttryckt förväntan från samhället om att barnen är båda föräldrarnas ansvar reducerar risken för att kvinnors ställning på arbetsmarknaden försvagas. Därmed underlättas konkurrens på lika villkor om tjänster som betalar bra och ledande positioner i arbetslivet. [...]
[...] enda jag skulle vilja lägga till på listan (under punkten sex) är en tredelad föräldraförsäkring och lika lön för lika arbete. Såväl män, kvinnor, barn och samhället gynnas av att kvinnors [...]
[...] om flexequality/tredelad föräldraförsäkring växer. Konservativa Svenska Dagbladets ledarredaktion angriper [...]
[...] har nog inte undgått någon läsare att jag är feminist. I ett flertal texter i tidningen NU och i inlägg på bloggen har jag lagt ut texten kring vad det innebär för mig såväl [...]
[...] bra argument för flexiquality hittas hos Per Altenberg, Mark Klamberg, Martina Lind och Hanna [...]
[...] blev 11-11 i utskottsbehandlingen av motionen om tredelad föräldraförsäkring (flexequality) på Folkpartiets landsmöte. Till slut fällde Cecilia Wigström från Göteborg – i egenskap [...]
[...] Men i slutomröstningen vann trots det alternativet med två pappamånader överlägset mot alternativ tre som jag själv förespråkar. Alternativ ett fick inga röster alls. Den feministiska analysen saknades helt i de flesta [...]