Feed on
Posts
Comments

Igår var jag moderator för ett välbesökt seminarium på Liberala klubben i Stockholm om att utmana sina värderingar. För de församlade folkpartisterna handlade det närmare bestämt om att utmana sina liberala värderingar. Mattias Svensson (nyliberal), Alexander Bard (pragmatiker), Ulf Öfverberg (socialliberal) och Roland Poirier Martinsson (konservativ) utmande oss.  

Och nog blev det diskussion. Alexander Bard avskaffade först Gud och sedan individen. Därefter slog han fast att det inte finns någon moral utan bara erfarenheter av vad som fungerar i verkligheten. All moralism måste förkastas. Han är själv inte liberal utan bekänner sig till den filosofiska pragmatismen.

Roland Poirier Martinsson menade att de flesta ställer sig bakom liberalism som övergripande ideologi men att den blir problematisk när den omsätts i praktisk politik. Efter anförandet fick han frågor om övergrepp mot barn inom den katolska kyrkan i USA. Hade detta med strukturer inom kyrkan att göra? Nej, övergrepp kunde förekomma inom alla organisatoner där många vuxna har ansvar för många barn, menade han. De var inte vanligare inom den amerikanska katolska kyrkan än i andra sammanhang.

Ulf Öfverberg ansattes med frågor om socialliberalismen var alltför paternalistisk och socialdemokratisk. En person i publiken undrade t.ex. varför utgångspunkten ofta förefaller vara att staten ska ta ansvar för varenda samhällsproblem som identifieras? Varför kunde det inte vara tvärtom? Att staten är den sista utvägen.

Mattias Svensson gav oss tre grundläggande argument för liberalismen. Det liberala samhället är (1) ekonomiskt effektivare, (2) fredligare därför att det bygger på tolerens för olikheter, och (3) roligare att leva i därför att individens egna val är ett självändamål. Diskussionen kretsade bl.a. kring frågan om nyliberalismen utgår ifrån att vi redan lever i den bästa av alla världar. Går det att bryta orättvisa sociala normer med nyliberalismen som utgångspunkt? Borde vi inte odla vår trädgård även på 2000-talet?

Bloggar: Brit Stackston, Seved Monke.

Leave a Reply