HEXor och övriga som har läst och kommenterat mina senaste inlägg: Jag skrev visserligen att jag inte var klar med mina politiska slutsatser utifrån TPB-domen. Jag kanske borde tillägga att jag har kommit en bra bit på väg. Några utångspunkter förefaller t.ex. klara:
1. Friheten på Internet måste värnas.
2. Upphovsrätten för musik/film/litteratur som sprids digitalt måste värnas men uppdateras. Författare, artister, regissörer och producenter ska få betalt. Annars utarmas kulturen.
3. En ny, dilitalt uppdaterad upphovsrätt bör regleras så att mellanleden i musik- och filmbranschen försvinner. Det är mellanledens marknadsmakt som ska angripas, inte kultur som sprids digitalt.
4. En uppdaterad lagstiftning med starkare folkligt stöd och därmed legitimitet måste ta hänsyn till både producent- och konsumentintresset.
Fokus i det politiska arbetet bör alltså ligga på att skapa en lagstiftning som har bredare stöd än dagens, att värna friheten på Internet och konsumentintresset av att kunna ladda ner lagligt. Samtidigt ska kulturproducenternas ekonomiska incitament för att skapa och sprida film/musik/litteratur finnas kvar. Men mellanleden – i form av film- och musikindustrin – behöver rensas bort då de i dag fyller en artificiell funktion mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Så ser mina slutsatser ut i dagsläget. Inte klar men en bit på vägen alltså…
Media- och bloggreferenser: Aftonbladet, DN, Newsmill, Expressen, NU-bloggen, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke, Samuel Danofsky, Mark Klamberg.
Bra! Kom att tänka på den liberale förkämpen Frédéric Bastiat.
“Economic truths should be arrived at by observing not only the immediate consequences – that is, benefits or liabilities – of an economic decision, but also by examining the long-term consequences. Additionally, one must examine the decision’s effect not only on a single group of people (say candlemakers) or a single industry (say candles), but on all people and all industries in the society as a whole.”
http://en.wikipedia.org/wiki/Bastiat
Ja, precis! Allmänintresset måste gå före särintresset…
Särintresset i detta fall består dels av industrins särintresse, dels av de (olagliga) fildelarnas intresse = gratis film, musik m.m.
Ja och Bastiat resonerar att det skapas inget större sammanlagt välstånd om man genom lagar på ett konstgjort sätt gynnar en viss bransch. Om någon betalar mera pengar för något, exempelvis stearinljus, som i “Candlemakers Petition”, för att lagen förbjudit solen så gör han det för medel som han inte kan använda att betala något annat. Det måste till kreativa lösningar i detta fallet, helt ense om att alla upphovsmän och upphovskvinnor ska få skälig ersättning för sina prestationer på något vis. Det tycks dock vara så nu att det är mellanleden som kämpar för att få behålla pengar och makt över både konsumenter och kreatörer. Precis som du påtalar behövs i detta sammanhang inte mellanled i lika stor utsträckning längre. Frågan är då, hur stort inflytande ska de egentligen ha på lagstiftningen för att gynna sitt särintresse och kunna hålla sig kvar? På vilket sätt gynnar det allmänintresset i så fall? Bastiat understryker: “All economic decisions should be made with the consumer in mind”. Problemet i dagsläget är att det inte heller finns någon laglig tjänst att tillgå som man kan betala för, hur mycket man än verkligen vill betala, beträffande utbud, tillgänglighet och fast pris per månad som motsvarar The Pirate Bay och liknande siter. Man kan tycka att om branschen hade varit framåt så hade vi redan haft sådana tjänster och de hade tjänat betydande summor. Kan inte förstå varför man ska lagstifta om ett övervakningssamhälle för att gynna en viss bransch, vilken den än må vara. Problemet får ytterligare en dimension, som blir allvarligare än vad grundproblemet var från början.
Tycker att dina utgångspunkter ser bra ut Per. Utöver detta så tycker jag att en av de viktigaste punkterna för politiker är att sätta sig in i ämnet för annars är det en stor risk att man inte förstår vem man strider för. Jag kan inte se IPRED och det sätt som rättegången mot TPB har förts som något annat än film- och musikindustrins sätt att kämpa för att anpassa Internet efter sitt traditionella sätt att distribuera kultur. Jag är för en upphovsrätt som ger människor incitament för skapande men den upphovsrätten måste formas efter hur tekniken har utvecklats och att folk ska köpa skivbolagens plastbitar med musik på är inte skrivet i sten.
Sedan är det ju så att inte alla kulturskapare har samma bild av problematiken med fildelning. STIM var (är?) emot IPRED, en massa artister släpper sin musik gratis och är glada för marknadsföringen samtidigt som de tjänar pengar på annat.
Vi tar för givet att kopiering av kultur gör så att folk inte får betalt… Jag tror faktiskt att det är tvärt om – i stort sätt alla nya band som släpper musik slår t.ex. igenom på internet först genom att dela med sig gratis. Konst har länge varit beroande av att gratis visa upp sina verk på gallerier etc. De som ligger illa till är tidningar (dock lyckas aftonbladet t.ex. ganska bra i “den digitala världen”) och författare (kommer dock en hel del författare som blivigt uppmärksammade via sina bloggar).