Feed on
Posts
Comments

Valet är över och alliansen förlorade. Fredrik Reinfeldt har meddelat att han avgår som statsminister och lämnar politiken. Han har varit ett föredöme på många plan. Min gissning är att det inte dröjer länge innan många kommer att sakna honom.

Hittills har kommentarerna till alliansens valnederlag gått ut på att vi borde ha pratat mer integrationspolitik. Det var dock knappast huvudproblemet. För mig är analysen av alliansens valnederlag enkel. Opinionsmätningar visade ända in på slutet att förtroendet för regeringen var orubbat. Oppositionens argument om att Sveriges statsfinanser eller välfärden skulle hotas med fortsatt alliansstyre fann aldrig någon klangbotten. Ändå visade opinionsmätning efter alliansen_staendeopinionsmätning att väljarna inte tänkte rösta på oss. Sedan länge stod det med andra ord klart att problemet var att väljarna var trötta på alliansen – inte att väljarna ansåg att vi inte kunde regera landet. Vad är rätt valstrategi i det läget? Är det en strategi som går ut på att vinna en dragkamp om överskottsmål och måla in S i ett finansiellt hörn genom att tala om krona-för-krona, eller är det att förnya sig själv och sin egen politik? Helt uppenbart det senare. Det ironiska är dessutom att framför allt M hela tiden har talat om vikten av förnyelse – men alltså ändå valt att inte göra det. Det närmaste alliansen kom till (på allvar) förnyad politik var Sverigebygget som lanserades i Almedalen. Det fanns en chans att bygga en ny och attraktiv allianspolitik kring Sverigebygget, men den drunknade i taktiska överväganden, fokus på “regeringsfrågan” och krona-för-krona-strategin.

Fredrik Reinfeldt är i mina ögon den bästa statsminister Sverige har haft på mycket länge och han har hyllats som politisk strateg. Den här gången var det dock just ett strategiskt misstag, som bottnade i felläsning av väljarnas “problem” med alliansen, som grundlade valförlusten. Alliansen saknade en egen offensiv politik som gjorde oss attraktiva och valbara. Valet hade kunnat vinnas – så imponerande var inte motståndet – men det hade krävts en valstrategi som gick ut på förnyelse av alliansen. Det orkade varken alliansarbetsgrupperna eller partiledarna med.

Dynamiken i allianssamarbetet var som störst i inledningsfasen fram till valsegern 2006 när de olika partiernas politik skulle gjutas samman. Sedan falnade den hela tiden sakta men säkert. För framtiden krävs återigen förnyelse av såväl respektive partis politik som det borgerliga samarbetet. Förutsättningarna för det borde trots allt vara ganska goda när vi nu går i opposition.

Därför Folkpartiet

Folkpartiet har profilerat sig i tre frågor i årets valrörelse. 1. Skolan 2. Jämställdhet (“Feminism utan socialism”) och 3. Försvar och säkerhetspolitik. Var och en av dem borde vara tillräcklig för att lägga sin röst på Folkpartiet idag.

1. Skolan

Ibland får man höra att Folkpartiet inte förklarar den ideologiska kopplingen mellan skolfrågorna och vår kamp för individens frihet tillräckligt bra. För mig är den uppenbar: Kunskap är makt och egenmakt innebär frihet för individen. Det gäller i ännu högre utsträckning än tidigare när vi nu går in i kunskapssamhället.

På ett djupare plan handlar den skolpolitiska striden om synen på kunskap. Vänstern har fp_logotyplänge fört en ideologisk kamp som går ut på att relativisera kunskap. Enligt deras syn är anspråk på kunskap bara ett uttryck för förtryckande maktstrukturer. Det räcker att eleverna lär sig kritiskt tänkande och kreativitet. Ett sådant perspektiv är djupt oroande. Förintelsen och kommunismens brott mot mänskligheten är historiska fakta, inte ett perspektiv bland andra. Kritiskt tänkande förutsätter vidare lager på lager av kunskap så att individen tillägnar sig förmåga att sätta in händelser och åsikter i ett sammanhang. På motsvarande sätt förutsätter kreativitet alltid handfasta färdigheter.

Så vårt fokus på skolan och på kunskap bottnar i allra högsta grad ideologiskt.

Oppositionen gör sitt bästa för att ge intryck av att regeringens skolreformer är ogenomtänkta. Mitt intryck efter att ha följt skolpolitiken på nära håll i knappt ett år är det motsatta. Reformarbetet är mycket systematiskt och de olika delarna formar en helhet som lägger precis den grund för skolan som Sverige behöver. Se tidigare inlägg för en redovisning av några av de viktigaste reformerna. De reformer som har genomförts måste nu ges tid att verka. Det sista den svenska skolan behöver är en ny skolpolitik som formas i förhandlingar mellan S, Mp och V. Skolan behöver arbetsro – inte en ny vänstersväng.

2. Feminism utan socialism

Folkpartiets feministiska analys går ut på att löneskillnaderna mellan könen består därför att arbetsgivarna har olika förväntningar på män och kvinnor efter 30 – den ålder då många familjer bildas och karriärer tar fart. Dessförinnan märks inga skillnader. För att förverkliga ett jämställt samhälle krävs alltså att förväntningarna på män och kvinnor jämnas ut när det gäller ansvar för barn och familj. Det förutsätter i sin tur att föräldraförsäkringen inte bidrar till att förstärka problemen. En tredje pappamånad löser inte problemet med attityder i samhället på kort sikt men den gör att de ekonomiska incitamenten för att dela på ansvar för barn och familj ökar. Och nej, det är inte maximalt liberalt att kräva fri dragningsrätt på en socialförsäkring. Villkoren i andra socialförsäkringar har skärpts under alliansen utan att någon ryckte ut och påstod att det gjorde våld på liberalismens själ.

3. Försvar och säkerhetspolitik

Folkpartiet har länge haft en nyktrare syn på utvecklingen av Rysslands militära avsikt och förmåga än många av de andra riksdagspartierna. Politiskt har vi drivit på den omsvängning av försvarspolitiken som nu har påbörjats. En regering bestående av S och Mp skulle få stora inneboende konflikter om just försvarspolitiken. Det vore mycket olyckligt i det förändrade säkerhetspolitiska läge som har uppstått i Europa.

Folkpartiets utgångspunkt är vidare att vi ska bygga säkerhet tillsammans med andra demokratier. Den tanken innebär att Sverige inte bör teckna militära samarbetsavtal med länder som Saudiarabien. Folkpartiets kritik på den här punkten handlar alltså inte bara om att det är moraliskt fel att exportera vapen till diktaturer som kränker mänskliga rättigheter. Det handlar lika mycket om att vapenexport till diktaturer inte bidrar till att öka Sveriges säkerhet. Den senaste utvecklingen i Irak understryker detta ännu tydligare. Saudiarabien är ett land som anklagas för att ha finansierat Islamiska Staten och för att ha försett dem med vapen. Det barbari som omvärlden nu försöker stoppa i norra Irak får sin näring därifrån. Under de omständigheterna finns det inte några som helst skäl för Sverige att exportera vapen till Saudiarabien.

Utgångspunkten att Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra demokratier innebär även att Folkpartiet är berett att fullfölja den inneboende logiken i Sveriges säkerhetspolitiska linje och bli medlemmar av Nato. Det är möjligt att det var kontroversiellt för tjugo år sedan. Idag vore det tvärtom ett naturligt steg att ta.

Därför Altenberg

Min kampanjslogan i årets valrörelse är “Bygg kunskapssamhället från grunden”. Med det menar jag att Sveriges framtid måste byggas på insikten att vi nu har tagit steget in i det globala kunskapssamhället. Det kräver en reformerad skolpolitik som leder till statushöjning för lärare, kunskap och Foto: Erika Jonés
pluggande. Men vi kan inte stanna där. Som ett nästa steg måste vi gå vidare och skapa goda förutsättningar för kunskapssamhället i bred bemärkelse. Om du håller med om att detta är Sveriges viktigaste utmaning bör du lägga din röst på mig. Kryssa då nummer 22 på Folkpartiets riksdagslista i Stockholms stad och län. Jag är Folkpartiet i Sollentunas kandidat till riksdagen, men du kan alltså kryssa mig oavsett var du bor i Stockholmsregionen.

Folkpartiet har lagt en ny grund för den svenska skolan. Sedan 2011 har vi fått en ny skollag, ny läroplan, ny lärarutbildning, nytt betygssystem och nationella prov i årskurs 3, 6 och 9. Arbetet har varit systematiskt och de reformer som har genomförts måste nu ges tid att verka. Skolan behöver arbetsro – inte en ny vänstersväng.

På den nya grunden vill jag bygga framtidens kunskapssamhälle. Utbildning ska löna sig. Sverige ska inte stänga dörren för kompetensinvandring. Villkoren för karriärbyte och livslångt lärande måste förbättras. Låt amerikanska toppuniversitet etablera sig i Sverige.

Detta vill jag:

Sänk utbildningsskatten. Sverige har världens högsta skatter på utbildning. Det fungerar inte om vi ska kunna attrahera kunskapsintensiva investeringar i framtiden. Därför bör den statliga skatten sänkas och värnskatten avskaffas.

Ja till kompetensinvandring. Vänstern vill försvåra för den arbetskraftsinvandring som redan idag brottas med byråkrati och mycket långa handläggningstider. Jag vill istället förenkla och öppna upp för mer arbetskraftsinvandring.

Stanford till Stockholm. Låt amerikanska toppuniversitet etablera sig i Sverige.

 

Older Posts »