Per Altenberg – ett liberalare Sverige

Jag tar nu semesterledigt och bloggen likaså. Tack för alla intressanta debatter, kommentarer och inlägg hittills under detta valår. Bloggen återkommer måndagen den 2 augusti. Välkomna tillbaka då!

/Per

I höstas lovebombade Johan Norberg Maria Wetterstrand på Newsmill. Kärleken drogs snabbt tillbaka, men gav närmare nio månader senare upphov till en intressant debatt om liberalismen i Almedalen. Läs mitt eget bidrag till debatten här.

Norbergs kärlekshistoria med Wetterstrand återupplivades delvis i Almedalen nu på morgonen. Han la flera gånger upp bollen för att Wetterstrand skulle kunna smasha och vinna liberala poäng. Tydligast framgick det av frågan om hon var för frihet baserad på konsumtion, bilar och långa flygtransporter om det skedde helt fossilfritt? Wetterstrand svarade dock inte som Norberg hoppades. Hon ansåg att det finns andra aspekter (t.ex. utsugning av utvecklingsländer) som gör att hon är motståndare till ett samhälle med masskonsumtion och långa transporter. Däremot var hon inte motståndare till Ullared…

Som framgår av min Newsmillartikel anser jag att det är uppenbart att Folkpartiet är det bästa alternativet för storstadsliberaler om man har liberala kärnvärden som måttstock (snarare än lågt ställda initiala förväntingar). Vad är det som gör att klassiska liberaler som Johan Norberg trots det är så besvikna på Folkpartiet liberalerna att de söker med ljus och lykta efter andra alternativ att hissa och hylla? Det är en fråga som vi folkpartister bör fundera på i hängmattan. Inte för att vi nödvändigtvis ska orientera oss mot klassisk liberalism ideologiskt, utan för att det är viktigt att det hela tiden finns ett ömsesidigt släktskap mellan Folkpartiet liberalerna och vår tids fristående intellektuella liberaler.

Slutligen till en fråga jag själv hade velat ställa till Wetterstrand. Den är retorisk men likväl ideologiskt talande: Synen på offentligt vs. privat ägande är en ideologisk vattendelare. Under 1950- och 60-talet köpte röd-röda majoriteter i Stockholms stadshus upp enorma arealer jordbruks- och skogsmarker i hela mellansverige. Jag och den övriga alliansmajoriteten i fastighetsnämnden i Stockholm säljer nu av dessa fastigheter i snabb takt. Stockholms kommun ska inte äga jordbruksmark och vi kan använda en del av vinsten från försäljningarna till att göra framtidsinvesteringar i t.ex. energieffektivisering. Klockren liberal politik. Miljöpartiet säger konsekvent nej till försäljnngarna. Ibland är de t.o.m. mer renlärigt röda i sin uppfattning än socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Hur kommer det sig?

Bloggar: Begrundat o plitat, Pophöger.

Sven-Otto Littorins avgång påminner oss om att politikens pris kan vara oerhört högt. Att Littorin varit hårt belastad under fyra års tid känner alla till. Att han spenderade större delen av sin tid i riksdagens kammare för att svara på frågor och interpellationer från oppositionen är en sak. Det är hans jobb. Det är demokratins pris och det måste han vara beredd att betala som minister. Men att få sitt privatliv brutalt genlomlyst är en annan sak, i synnerhet om det saknar kopplingar till hans yrkesutövning. Och att blanda in barnen i medierapporteringen är direkt oetiskt.

Missa annars inte det globala mötestorget kl 13 idag i Almedalen. Då debatterar jag Sveriges demokratibistånd med representanter för de övriga riksdagspartierna.

Läs även Rasmus, Marcus Grundén, Jenny Olsson, Thomas Böhlmark.

I nyhetsflödet: Svd, Svd2, DN, DN2.